Red Scorpion - 1989

Joseph Zito som är helgonförklarad hos mig efter The Prowler och Fredagen Den 13e del 4 har gjort denna actionrökare med allas våran Dolph.

Dolph är en Spetsnazsoldat som får uppdrag att nästla in sig hos några anti-kommunist revolutionärer i Angola. Väl på plats finner han sig mindre övertygad om moderlandets förträfflighet samt rättfärdighet. Givetvis blir han lämnad till att dö och får hjälp från oväntat håll.

Dolph fysik är imponerande här, hans förmåga att mumla repliker med. Karlajäveln är omöjlig att förstå nästan här. Men som tur är så har han inte så mycket att säga i denna filmen. Men när det gäller actionscener är Dolph klockren. Han springer, rullar, skjuter och har sig som sig bör. Zito gjorde denna efter Invasion U.S.A. och i slutet på den som bjuder på en imponerande slutstrid visade han att han kan bemästra fina stridscener med. Samma här. Actionscenerna är väldigt bra gjorda och speciellt slutet här är jävligt bra tryck i.

Tyvärr lider filmen av ett jäkligt segt tempo mitt i där Dolph ska infiltrera och bekanta sig med omgivningarna. och det dröjer innan det pangas på ett bra tag. Man väntar bara på att David Attenborourgh ska börja prata om hur girafferna parar sig. Men Dolph är inte ensam i denna. Han har även sällskap av M. Emmet Walsh som är en amerikansk journalist i området. Hans repliker kunde varit neddragna istället för han bara svär och kommer med olika varianter på ordet fuck. Han är en riktig pina i röven här och jag gillar han sällan annars heller.

Men Dolph är alltid kul och actionscenerna är bra så denna går ner utan större problem fast den är rätt seg i mitten.