torsdag 5 februari 2009

Time Slip aka G.I. Samurai - 1979


En Japansk militärpluton är ute på övning när de plötsligt finner sig 400 år tillbaka i tiden i det Feodala Japan, kompletta med helikopters, stridsvagnar, PBV´s, jeepar, patrullbåt, ammunition och hela baletten. Inte blir det bättre av att de finner sig vänner med en lokal samuraj som vill bli Shogun och att deras eget befäl har underliggande fantasier om att bli samuraj själv!

Detta kunde ha blivit så otroligt bra attt det inte är sant men det blev en seg historia som aldrig vill ta slut. Tyvärr.
Toho, Sonny Chiba, en kalashistoria att arbeta med och tusentals med statister som kanonmat. Men ändå så otroligt segt till sist underligt nog.

Här sparas det egentligen inte på något vare sig det är effekter eller statister. Det slaktas i tid som otid men det blir tråkigt till sist då det blir för mycket av det goda tyckte jag. Chiba ser mest hård ut och påminner om John Wayne, inget fel i det och hans polare med Shogunkomplexet är en härlig lirare men det är de andra runt om som man ledsnar till på. Det är mest fjantiga och gnälliga. Inte blir det bättre av alla sidohistorier som kommer med jämna mellanrum. Det känns som de har passat på att fylla in filmen med så mycket som de bara kan. Resultatet blir krigsfilm med nästintill kronisk skottlossning i 139 minuter, det blir lite mycket i längden.

Jag kommer ihåg denna från svensk vhs och där var den en timme kortare och mycket intressantare samt hade ett snabbare flyt. Sen är det konstiga musikvalet lite underligt med. Plötsligt kommer det en Japansk power ballad mitt i allt med japansk vers och engelsk refräng!

Denna var bättre förr eller rättare sagt minnet från förr var bättre än själva filmen nu. Inget som ses om i de närmaste åren men får behålla sin plats i hyllan tills man ser om den och bestämmer sig då.

3 kommentarer:

Jocke Andersson sa...

Shoguns shadow från 1989 är likadan, har världens konstigaste musikval. Helt plötsligt, i en fet actionscen, blir det japansk powermetal! De är skumma de där japanerna. :)

Fred Anderson sa...

NejNejNejNejNejNejNej! Detta är en av mina absoluta favoritfilmer från Japan! Du hämnas bara för att jag lyckades avvisa din senaste kommentar av misstag på min blogg ;)

Jag tror jag äger tre vhs-utgåvor och en dvd av den här filmen faktiskt. Slutslaget är bland det bästa jag någonsin sett!

Weekend Video sa...

Hade för mig du gillade denna faktiskt. Jag vill tycka om den men den blir sååå utdragen bara. Slutslaget är enormt men man blir lite "mätt" på det men det beror nog på att det är en så lång film som man hinner bli trött. Men den stannar tills en omtitt blir gjord, kanske funkar bättre då ;D