Aftermath/Genesis - 1994/1998

Viva Espanã!
Spanien är mer än slabbig Sangria, grisfester, lökiga turistorter och fotboll. Spanien är ett makalöst land på att producera film av yttersta kvalité!

Nacho Cerdá är mannen bakom både The Abandoned som detta mästerverk. Jag tvivlar på att någon som läser här inte har hört talas om denna tidigare för detta är verkligen en snackis!
Glöm allt trams vad Guinea Pig-filmerna och sådant skräp, det kommer inte i närheten av Aftermath i grymhet. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Allt har sin tid och först ut är, detta är trots allt en trilogi så vi börjar från början.

The Awakening:
En trött student finner plötsligt att allt i klassrummet står still. Allt från klockan till de andra eleverna samt läraren. Det är bara studenten som är rörlig. Han tar tillfället i akt och passar på att kolla in sina referenser hos läraren men finner sig inte vara med på papperna. Snart går det uppför honom varför....


Aftermath:
En ung tjej dör i en bilolycka och vi får följa hennes kropp på dess sista färd in till obducenten och hans värld. Och vad som händer när han plötsligt är ensam med liket i rummet och alla hans verktyg. När kameran plötsligt sätts på automatisk tagning och vaselinet kommer fram så förstår man att detta inte är en vanlig obducent...



Genesis:
Än en gång står döden i centrum när en skulptör håller på med en stenskulptur av hans älskade som dött i en bilolycka. Saknaden efter henne gör att allt har slutat att existera för honom, allt utom hans skulptur. Men en dag finner han plötsligt att den har börjat att blöda....


Detta är verkligen inget för alla och förväntar man sig en splatterorgie typ Flowers Of Flesh And Blood så blir man besviken. Visst är det gott om gore och slafs i Aftermath så det räcker och blir över. Nekrofili förekommer med. Allt i bild. Men! Det är inte det väsentliga här. Vad som är det viktiga är inte slafset utan hur delarna hänger ihop. Visst går det att se delarna var för sig men det är så klart bäst att se dem tillsammans. The Awakening visar hur det kan gå till vid övergåendet från denna värld till nästa. Aftermath är mer än bara en orgie i slafs, den har även ett jävligt morbidt slut som måste ses! Genesis visar hur pass kraftigt saknaden efter en älskad kan vara.

Effekterna är grymma här i både Aftermath som i Genesis. Det är rätt ut sagt äckligt emellanåt och jobbigt i Aftermath precis som tårarna inte alltid är långt borta i Genesis. De två kortfilmerna väger upp varandra så otroligt bra. Valet att ha Pep Tosar i rollen som både obducenten som skulptören är ett klockrent beslut. Han har även varit med i Los Sin Nombres med, och det är en merit bara det!

Alla tre filmerna är stumfilmer endast ackomponerade av musik och i Aftermaths fall obducentens grymtningar och andra gutturala ljud han utstöter. Musiken som är av klassiskt slag är väldigt bra och väldigt passande.

Genesis innehåller flera vackra scener precis som Aftermath innehåller riktigt brutala scener, de kompletterar varandra så otroligt bra de två kortfilmerna. Längden på filmerna är lagom. The Awakening är 8 minuter kort och Aftermath slutar runt 30 och Genesis 30 den med. Så en speltid på ca 70 minuter gör detta till en pärla som slinker ner lätt trots sitt makabra innehåll. Jag har sett denna flera gånger och den fortsätter att hålla sitt grepp om mig. Jag blir fortfarande lika äcklad som jag blir rörd. Och är inte det ett bra betyg så vet jag inte vad som är ett.

Jag tycker detta är en höjdare på alla vis och kan inte rekommendera den tillräckligt. Detta är en film som man bara måste se åtminstone en gång i alla fall. Detta är en personlig favorit och jag tröttnar aldrig på att se den. Så varför gör ni inte det med?