Sean Penns regidebut är baserad på en Bruce Springsteen låt som heter Highway Patrolman och är på plattan Nebraska. Johnny Cash gjorde en cover på den och gjorde i mitt tycke till den bästa låten någonsin. Hans version finns på hans skiva Johnny 99.
Handlingen till filmen kommer från texten till låten Highway Patrolman här:
My name's Joe Roberts I work for the state
I'm a sergeant out of Perrineville barracks number 8
I always done an honest job as honest as I could
I got a brother named Frankie, and Frankie ain't no good
Now ever since we was young kids it's been the same come down
I get a call on shortwave Frankie's in trouble downtown
Well if it was any other man, I'd put him straight away
But when it's your brother sometimes you look the other way
David Morse spelar Joe och Viggo Mortensen spelar Frankie. Båda är kanon i sina spel fast Viggo är verkligen lysande här som den trasige Frankie som precis kommit hem från Vietnam och har väldiga problem med att anpassa sig. Som Joes fru ser vi Valeria Golino från Hot Shots-fimerna och Escape From L.A. bland annat. Som Dorothy, Frankies vilsna flickvän ser vi Patricia Arquette. Dennis Hopper är med även han som Caesar och i en snabb scen dyker Harry Dean Stanton upp fast vi ser aldrig honom och han står inte med i casten. Benicio Del Toro dyker även han upp i en tidig roll.
Fast den stora överraskningen och det bästa spelet står Charles Bronson för. Han är magnifik här som Joes och Frankies far. Mustaschlös och lite rundare i ansiktet än man är van vid tar han över varenda scen han är med i. Han verkar att vara glad att få chansen att göra en seriös roll igen efter alla Death Wish-filmer och andra actionfilmer han gjort för ögonen på honom lyser som aldrig förr och man ser riktigt hur mycket han njuter av tillfället. Det går inte en scen utan man sitter med en klump i bröstet och tårar nästan i ögonen av hur bra han är. Speciellt scenen vid begravningen när lastbilen kommer är hjärtkrossande. Han visar bara med en huvudskakning hur illa det egentligen är i världen. Du är saknad, Charles.
Själva filmen är ett familjedrama med starka personligheter och utrymme för fint spel. Penns regi är lugnt och stilla och tempot är långsamt. Nästan för långsamt efter första timmen. Men det tar sig igen så ge inte upp. Detta är en film man måste ta sig tid för det är inget som man kan sitta och slökolla och hoppas på att få allt förklarat i slutminuten. För det händer inte.
Men vill man se en lugn och stabil film med fina skådespelarinsatser och är intresserad av Sean Penns filmer som regissör så får man inte missa denna.
4 kommentarer:
Jag har inte sett den här, men jag vill bara se den för Bronsons skull.
Det är så tragiskt att han var så dement under sina sista år att han knappt visste vem han var :/ Genial skådis.
Såg Messenger Of Death igår, som jag tyckte var en ganska bra film med ett lite för snabbt slut. Men Bronson sken lite mer där än i Ten to midnight till exempel.
Ten To Midnight är en gammal favorit som jag måste se om. Såg Messenger... för någon vecka sedan men den kändes mest som en tv-film faktiskt. Kanske jag som hade lite för höga förväntningar på den, länge sedan jag såg den.
Det är verkligen tomt utan honom det får jag säga. Kolla även in Hard Times men den tror jag du redan har ;D
Åfan, var Bronson SÅ bra här alltså. Jag har bara sett filmen en gång kort efter den släpptes, med några bekanta som började snacka alltmer under filmens gång, då den nog inte var vad de (eller jag) förväntade sig. Men den kändes absolut gripande, och jag minns Bronson som bra. Nu blir blir det absolut till att skaffa den. Tack, lizzie, ditt omdöme avgjorde saken. :)
Ingen fara! Hittade mitt ex på media-markt för 49:-! :D
Jag blev i alla fall så pass rörd av Bronson här, han är fantastisk i sin lilla men viktiga roll.
Skicka en kommentar