Who Can Kill A Child? - 1976

Jag älskar Spansk skräck och detta är en av orsakerna till det. Det var länge sedan en film av denna rang och brutalitet gjordes. I dag hade det varit omöjligt. Men inte 1976 för då gjorde Narciso Ibáñez Serrador ¿Quién puede matar a un niño? aka Who Can Kill A Child?
Aldrig tror jag en film har haft en sådan underligggande känsla av brutalitet och en sådan kvävande stämning som just denna. Den enda som jag kan komma på är Los Sin Nombres, även den Spansk.

Filmen inleds med bilder från Auschwitz där en speakerröst berättar om experimenten samt hur många barn som satte livet till och så fortsätter det med Korea-kriget, Vietnam osv... hela tiden samma röst som återkommer till barn hela tiden. Bara här börjar den krypande stämningen infinna sig för man vet att detta kommer inte sluta bra för någon. När väl inledningen är avklarad så kommer vi till en strand där det badas och barn leker till plötsligt ett barn hittar en kropp i vattnet med halsen avskuren.

Sedan får vi se ett gift par som kommer med buss. De ska ta sig till en liten ö utanför kusten. De hyr en båt av några lokala lirare och ger sig av. Väl framme så möts de av ett par småkillar som är väldigt tysta. När Tom, som mannen heter försöker prata med en av dem som fiskar blir han väldigt bryskt bortstött. Tom och Evelyn, frun då, ger sig i den tysta lilla byn och försöker hitta pensionatet de ska bo på. Det är varmt och de är törstiga, svettiga och Evelyn är gravid. Men ju längre de kommer in i byn ju mer tyst är det och inga människor syns till. Snart går det upp för Tom att något inte står rätt till. Främst när Evelyn ser en gammal man bli jagad av en liten tjej som sedan tar hans käpp och misshandlar honom med den... När väl Tom hinner dit så är mannen död och tjejen borta. Och snart så börjar barnen dyka upp, fler och fler...


Stämningen är som sagt, brutal här. Och den börjar redan från första stunden när dokumentärbilderna varvas med barnsång och barnskratt. Den jäkla ramsan sätter sig verkligen innanför skinnet på en. Skådespeleriet är bra, främst från barnen som knappt inte har några repliker. De bara ler och ser allmänt störda ut.


Filmen har ett par scener är verkligen oväntade och man sitter till sist och blir förbannad på hur Tom och Evelyn beter sig i vissa lägen men det förstår man när man kommer ihåg att de är föräldrar själva och att titeln på filmen stämmer jävligt bra. Eller?




Detta är ingen lätt film att skriva om för den är så stark i sig så det bästa är att se den själv och bilda en egen uppfattning. Som tur är så kom den nyligen i en riktigt fin utgåva från Dark Sky Films som rekommenderas varmt!
Och med tanke på vilken snäll kille jag är så bjuder jag på en bild till bara för att egga er till att köpa den.



Givetvis har filmen ett riktigt skönt jävla slut, precis som sig bör fast denna gången så tycker jag att det kunde gott ha slutat en minut tidigare än det gör. Anledningen till det? Jo, för att effekten av slutet hade blivit ännu kraftigare. Nu känns det lite som att det skrivs på näsan på en. Men det är min åsikt. Se filmen själv och bilda er egna åsikter och kom hit och diskutera dem, jag tror inte ni blir besvikna på den!

Och givetvis är det högsta rekommendationer på detta mästerverk! Den är ju Spansk!