Detta får man säga är en av Carpenters mest stämningsfyllda filmer och samtidigt en av de mest bortglömda av hans filmer. Det känns som denna alltid hamnar i skymundan för The Thing och Flykten Från New York och det är synd tycker jag för detta är ett minst lika stabilt hantverk och den är så bra! Storyn är för härlig och hela filmen är som en gammal spökhistoria, ingen skräck eller rysare nu, utan en hederlig spökhistoria fast i filmformat.
En liten håla fyller hundra år och på dagen så kommer plötsligt en kraftig dimma in och i dimman är något som vill någon/något illa. Riktigt illa. För var gömmer man sig för dimma egentligen?
Carpenter har fått till en fin cast här och vi får godingar från gjorda filmer som från blivande sådana. Tom Atkins, Janet Leigh (Jamie Lee Curtis mor), Jamie Lee Curtis, Hal Holbrock, Rob Bottin spelar Blake, Nancy Loomis som är fin som fasiken här, Charles Cypher, Adrienne Barbeau yabba dabba do!, John Houseman, Darwin Joston för att nämna ett par.
Och vad vore en Carpenter-film utan hans musik? Här har han fått till en riktigt ödesmättad sådan som passar skitfint i filmen och som påminner om den från Halloween lite. Stämningen här är grym och man bara myser när spökhistorien börjar i början med att klockan stängs ihop och man vet direkt att detta kommer bli grymt. Carpenter själv är med i början som hjälpreda till Hal Holbrocks präst så tänk på det nästa gång ni ser den och vill se honom.
Jag gillar den för tiden rinner bara i väg och Barbeau har en perfekt radioröst att lyssna på. Hon kan mer än fylla ut en flanellskjorta hon. Kombinationen av alla dessa fina skådisar och hur de fått dimman att bete sig som den gör är ett lyckat resultat på en fin film. Allt är fullt accepterbart här och när väl hämnarna kommer i dimman och man får se deras skepp så är man i extas. Det dröjer länge innan de visas men när de väl kommer i full syn så är det full pott direkt. Carpenter har lyckats än en gång. Och för att använda ett slitet utryck: Filmer som denna gör de verkligen inte mer nu för tiden.
Klassiker som verkligen bör stå i var mans hylla!
6 kommentarer:
Så är det! En mysig film som är vacker och stämningsfylld och tyvärr lite bortglömd, ja... Men allt är så välgjort, genomtänkt och intelligent utfört. Tror jag fixade en MGM-dvd som var grön och sedan köpte om en nyutgåva som var blå ... eller var det tvärtom ;-)
Den här är sorgligt underskattad... fattar inte de kritiker som sågar den... Inte lika bra som The Thing, men inte långt ifrån.
M-baby:
Den jag har är grön så du köpte säkert en blå bara för det ;D
Det blå släppet var en ny release bara, hittar inget speciellt på det mer än en triler för remaken. Men det är filmen som är det viktiga här :D
Jocke:
Tyvärr så är den rätt undanglömd för den hör verkligen hemma i toppen med de andra två klassikerna som The Thing och Escape From New York.
Och jag har en svaghet för natt-radio på film (Play Misty For Me tex). Och vem minns inte "En röst i natten"? Smoooooth voices över soft jazz är bra på film. Lägg till en pirat-dimma och du har en höjdarfilm. Ont om skägg, helikoptrar, och bröst, men gott om gammal god filmkonst. Yay!
Der bästa minne jag har från denna är när en kompis förklarade handlingen med att det är onda sjömänn i den
Ibland är det sådant som räcker ;D
Skicka en kommentar