Assault On Precinct 13 - 1976

Howard Hawkes klassiska western Rio Bravo är som de flesta vet mallen och förebilden för denna Carpenter-klassiker. Men hur många har egentligen koll på att Romero använde samma film själv som förebild i sin Night Of The Living Dead, han bara bytade ut cowboysen mot zombier och Carpenter dem mot gangbangers. Hawks själv gjorde om filmen två gånger, Rio Lobo och El Dorado så han visste att han gjort en klassiker han, som skulle komma att imponera andra filmskapare än honom själv.

Men detta är Carpenters genombrott och en klassiker samt det är en ultra lågbudgetsfilm, allt i ett. Handlingen är enkel men grymt effektiv. En busslast med dödsdömda fångar tvingas stanna till på en polisstation som är på väg att stängas ner dagen efter. Samtidigt så samlar stadsdelens gangbangers sig för att enas mot snuten som dagen innan dödat sex stycken av dem i en eldstrid. Deras mål är enkelt, de ska döda allt och alla de kommer över. Men snart riktas deras uppmärksamhet mot en nedstängd polisstation med få poliser, lite fångar och ingen ammunition. Attacken på polisstation 13 har börjat.

Tempot är lugnt hela filmen igenom men det brusar upp snabbt när våldet plötsligt slår till och det är fruktansvärt spännande scener när det sker men lika snabbt som det började så är det över igen. Det tillsammans med den simpla men sköna musiken gör detta till en av de fetaste stämningarna i en actionfilm jag upplevt. Man vet inte när det slår till igen men man vet att kommer att bli lika bra igen som det var senaste gången det hände. Carpenter är en klippa här på att bygga upp stämningen.

Men jag kan inte komma i från känslan av att det känns emellanåt som ett avsnitt av Hill Street Blues. Inget illa på något vis nu utan det är ett gott betyg då den serien är den bästa polisserien någonsin, bara det att man får inte de våldsutbrotten som här. Men Hill Street Blues hade själv ett liknande avsnitt som denna filmen i ett avsnitt där strömmen kapas av ett ungdomsgäng som ska hämnas. Så Carpenter var före med denna verkligen.

Filmen har flera minnesvärda scener men det bästa av dem är den lilla flickan vid glassbilen, som sänkte mig totalt första gången jag såg den på video. Jag var inte gammal direkt då men den scenen förföljde mig länge och den är fortfarande lika stark. En annan är den Leigh (Laurie Zimmer) blir skjuten i armen och rör inte en min utan besvarar elden lika lugn och kallt. Samma scen precis efter förekommer en väldigt rå armbrytning med, aj säger jag bara!

Detta är en klassiker med all rätta och man bör ha sett den och ännu mer äga den för det är den verkligen värd. Kanske lite småseg mellan våldsscenerna men det hålls nere med hjälpen av den fina stämningen och saken att skurkarna inte säger ett pip i hela filmen.

Klassiker minst sagt!