Clerks - 1994

Clerks är inget filmiskt mästervek, långt i från. Kameran ligger för det mesta i en och samma vinkel och den är svart och vit, inget fel i del alls. Aktörerna är okända och de flesta av dem är inget direkt vidare vid det laget. I dag är flera av dem rätt kända och erkända och Kevin Smiths filmer har blivit så mycket bättre än denna var filmiskt. Styrkan här är dialogen, utan tvekan!

Den är rapp, smart och jävligt underhållande. Samma med händelserna i filmen som just nekrofiligrejen, snowball-effekten, och det ständiga tuggandet och referenserna till andra filmer. Saken är den att man i denna, precis som i många andra av Smiths filmer känner man igen sig själv så jäkla bra. Åtminstone gör jag det. Alla har vi haft de stunder av ångest och tvivel som Dante har här vid nuvarande flickvänner och dåvarande samt oförmågan att säga i från när det verkligen behövs.

Karaktärerna kan det ta ett tag att vänja sig vid då det kan kännas som att det låter styltigt om dem när de drar sina repliker och att de är totala noviser, vilket många av dem var med vid inspelningen. Men ger man filmen en chans och fortsätter att återkomma till den så blir man väl belönad till sist. För när man väl vant sig vid deras spel och sett fler filmer med dem så faller allt på plats. Och för att inte nämna den fantastiska uppföljaren som är en av de absolut roligaste och bästa komedierna någonsin, Clerks 2. Ett sant mästerverk i mina ögon och ännu en av mina favoritfilmer.

En underhållande film som roar bra men egentligen bara är en introduktion för karaktärerna och en språngbräda för Clerks 2. Men denna bör ses hur som helst.