En familj med cancersjuk kille hyr ett extra hus för att slippa pendla mellan behandlingarna. Vad de inte vet om är att huset är hemsökt och att människor nära döden är extra mottagliga för sådant. Så snart nog se ser grabbhalvan dead people stup i kvarten. Så en lika sjuk präst kallas in och snart nog är det dags för lite exorcism-raffel.
Ytterligare en film där både trailer som poster är bättre/snyggare än filmen. Virginia Madsen, hot mama!, spelar mamman och Elias Koteas, vilka spelade mot varandra i den underskattade The Prophecy/God´s Army, är den sjuke prästen. Farsan i familjen spelas av Martin Donovan som jag vet ni sett förr.
Effekterna är moderna och allt är cgi och vi får spöken som mer påminner om moderna zombies än besatta spöken tycker jag. Inget fel i det men det skrämde inte mig i alla fall men den kommer säkert skrämma skiten ur den nya yngre publiken. Det ska lite mer till för jag ska bli rädd nu för tiden. Musiken är även den menad att vara skrämmande och få en till att hoppa till men den störde mig mest för den var så förutsägbar och man visste precis att nu händer något snart så det gäller bara att lyssna så är man förberedd.
Egentligen är det inte så svårt att få till en bra spökhistoria, man behöver bara ett stort och varmt skägg och en skarpslipad yxa. Här får vi båda men inte tillsammans och det kan vara på det som filmen stupar men det är det inte. Filmen är PG-13 så inget blod, inget slafs och definitivt inget naket med Madsen. Fan! Nu behöver inte en film innehålla det för skrämma mig men i denna hade det behövts för att hålla ens intresse vid liv för nu känns den som Disney goes The Amityville Horror minus James Brolins skägg. Nu är inte The Amityville Horror 1979 en bra film men den är bättre än denna men vill ni se en riktigt bra film om hemsökt hus så ska ni absolut se The Legend Of Hell House, där har vi ett mästerverk i denna genren!
Detta var ingen höjdare och redan 40 minuter in gjorde jag allt annat än kollade på filmen, då är det verkligen illa. Men det tar sig lite i slutet när det blir raffel men det går snabbt över igen. Inget jag kommer att se om men jag fick en trevlig stund med puddingen Madsen så helt bortkastad var inte tiden. Även om det tar emot att erkänna.
Visst ja, jag glömde berätta att denna är baserad på en sann historia...
4 kommentarer:
A true story ... No shit!? :-D
(vilken freaky ordverifiering jag fick nu...)
Jaså? ja, ibland är de verkligen underliga hahaha
Håller med om det mesta ovan men jag tycker inte att zombierna kändes speciellt moderna. Du kanske skulle kolla in uppföljaren The Haunting in Georgia, även den baserad på en helt sann historia :-)
Linus:
Du gav mig rätt om att de var zombies i alla fall ;D
Uppföljaren vette fasiken om jag är så värst sugen på att se efter detta spektakel. Men är Madsen med så kanske det är möjligt :D
Tack för du läser!
Skicka en kommentar