28 Weeks Later - 2007

Så. Jävla. Bra.

28 Veckor efter de första 28 dagarna så är läget under kontroll. London är åter en säker zon under ledning av en amerikansk ledd NATO-styrka. Ute på landet förekommer fortfarande smittade men de börjar dö av svält. Inne i staden återförenas en familj som varit splittrad länge men mamman har dött under en attack och endast pappan klarade sig undan. Nu återser han sina barn i den säkrade zonen. Prickskyttar styr taken och missar inget som händer. Helikoptrar cirkulerar himlen och militärer är överallt. Kontrollen är total. Trots det så lyckas de två barnen ta sig ut och hem till sitt gamla hem och vad de finner där startar om allt sammans igen. Denna gången är militären beredd.

Den inledande jakten i början sätter standarden direkt. Man sitter med andan i halsen och bröstet slår. Ska han hinna undan? Ska de smittade få tag i honom? Precis som i 28 Dagar Senare så trots man har sett denna så är det samma sak. Man är osäker på vad som ska ske trots man vet det. Och jakter blir det gott om här. Allt som vi fick se i den första filmen är tio dubblat här och det är större, bättre, värre. blodigare och grymmare. Det slafsas och stänker i tid som i otid. Men det betyder inte att de ska kompensera ett svagt manus eller en dum idé med att ösa på med klegg, tvärtom! Manuset och storyn är lika vattentäta som musen på en krabba. Här får vi ett större perspektiv på det hela. Till skillnad från den första filmen som drog sig från London så drar denna oss tillbaka in där och vi får första bänkradsplats i den förstörelse som följer.

Denna gången är det Robert Carlyle som leder oss och vi får även se Idris Elba från The Wire och RocknRolla, Jeremy Renner från S.W.A.T. och Lords Of Dogtown och Harold Pirreneau från OZ, Lost och den suveräna The Edge i rollerna. Inga svaga prestationer utan alla öser på och den stabila hand som regisserat detta är givetvis en spanjor, eftersom vi alla vet att de är ansvariga för den bästa skräcken så blir nog ingen förvånad att det är en sådan som gjort filmen. Juan Carlos Fresnadillo är hans namn med. Så nu är det bara att fördjupa sig i hans tidgare verk för det ska jag göra. Den saken är säker!

Stämningen i filmen börjar intensivt, avtar till det lugnare när det ser bra ut för att i samma sekund som den välbekanta musiken från den första filmen börjar veva i bakgrunden sätta i gång igen och släpper inte taget trots filmen är slut. Den hänger sig kvar när man sitter i soffan och tar igen sin andning och torra ögonlock pga man knappt vågat blinka. Man är nästintill utmattad efter denna filmen. Allt från stämning till agerande till våld till slafs och blod till miljöer är perfekta här. Napalmbombningen av London till soldaterna som kommer med eldkastare i skydd av giftgasen är bara en del av de fantastiska scener som vi får se. Och då har vi inte nämnt helikopterscenen ute på fältet. Lite skoj måste där få vara kvar om man inte sett denna ännu.

En perfekt uppföljare som slår sin föregångare på fingrarna rejält. Detta är en film som har inspirerat till filmen [REC], den saken är säker då de är så lika. [REC] är en klockren film på sitt vis och den kommer snart här med då jag är rejält sugen på att se den igen, speciellt efter dessa två fullträffar. Så leta upp både denna och dess föregångare och se gärna dem back to back, det funkar dem fint till!

Högsta rekommendationer till denna utmärkta film!