Maggie är inte bara en änka i 50-års åldern hon är farmor också. Så när barnbarnet blir allvarligt sjuk och det behövs stora pengar för att fortsätta vården i Australien så är det hon som drar ut i krig. Maggie skaffar sig ett jobb på en sexklubb där hon snabbt blir populär bland kunderna för sina mjuka händer och köerna ringlar långa utanför hennes runkbås. Och snart sparkas de andra masturberarna och pengarna börjar rulla in men snart stöts det på problem när Maggie plötsligt drabbas av penisarmbåge!
Trots det otroligt udda upplägget så är detta ingen komedi utan mer ett drama och uppvisning i hur långt vissa är villiga att gå för att verkligen hjälpa sina nära i knipa. Som Maggie ser vi Marianne Faithfull och hon är kanon här! Det är inte särskilt många ansiktsuttryck hon bjuder på och hon är ingen skönhet utan styrkan är i hennes utstrålning och i hennes minimala spel. Miki Manojlovik som spelar hennes chef Miki är tillsammans med Faithfull de som ger filmen dess styrka. Deras scener tillsammans är tunga och det är något speciellt mellan dem som märks tydligt. Filmen är lugn, otroligt lugn på gränsen till stillsam. Inget för actionälskaren med andra ord. Regin och fotot är inget märkvärdigt direkt utan det är agerandet mellan Miki och Marianne som bär upp filmen. Det och ett par oförglömliga scener.
Scener som när Maggie inreder sitt runkbås samt när hon kommer till jobbet och tar fram sina arbetskläder och arbetsskor samt tar fram sin matlåda och termos med te som hon sätter bredvid sitt glidmedel. Små medel som gör otroliga grejor i fina scener, detta tillsammans med Faithfulls spel gör detta till en riktig höjdare som måste ses.
Kan inte rekommenderas tillräckligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar