tisdag 3 mars 2009

Kull The Conqueror - 1997




Efter allas våran Lorenzo Lamas så är fan i mej Kevin Sorbo en god tvåa i hunkighet och här i detta epos så visar han att han är mer än en hunk i Hercules och att han funkar fint i allt.
Precis som Conan Barbaren så är denna gjord efter Robert E. Howards fantasier. Med andra ord en barbarfilm med troll, häxor, läxor och dödliga lektioner. Jag visste väl jag skulle få med det i texten.

Kull aspirerar att bli medlem i det kungliga gardet och finner sig utkastad på grund av att han inte är adlig och föredrar yxa i stället för svärd. Men lyckan står den djärve bi och den rådande kungen slaktar sin avkomma för att slippa framtida tronstrider. Sen ger han sig på Kull som givetvis gör processen kort med honom och plötsligt själv blir utnämd till kung över hela bygget. Nu är detta inget som passerar obemärkt och snart så smids det illdåd och gamla häxor väcks till liv. Kull förklaras snart död och den nya drottningen som är den gamla häxan givetvis tar över för att börja om på nya kula. Men Kull är en seg jävel och överlever endast för att hämnas sin drottning som inte levde upp till sin innehållsförteckning. Och snabbare än Frank Blackfire drog av solon i Sodom så drar Kull fram yxan och bestämmer sig för att rensa upp både till land som hav.

Sorbo är kanon som Kull och halva filmen tillbringar han med inoljat bröst och ett wet looks hår. En peruk som Gene Simmons hade gett sitt liv för unnder Animalize-turnen för den han bar där var för hemsk. Tia Carrera är skön och fin som häxan och njuter av att spela över lite som rollen tillåter och gör ett bra jobb. Thomas Ian Griffith som spelade Valek i Carpenters Vampires efter denna är Kulls nemesis och är bra som vanligt. Konstigt han aldrig blev större då han är en fin skådis. Karina Lombard som spelar föremålet för Kulls heta låga är den svaga länken i sammanhanget då det avslöjas när hon öppnar truten. Först en fin kropp med behagligt ansikte och sedan kommer en röst som skulle göra en skogshuggare från Närke avundsjuk. Det låter som om hon egentligen är en karl fanimej.

Effekterna är sköna och vi bjuds inte bara på ett stort latexmonster utan två! Först en gigantisk fisk och sedan en demon i slutet. Och då blir man glad för det. Fisken är skön då den kräker på Lombard. Musiken är ett stycke för sig då den består av ett hårdrocksband med symfoniska anlag vilka startar och lira var gång det blir action och det passar skitfint in. Jag skruvade upp som fan när jag såg den på grund av det. Allas våran Giannetto De Rossi har varit med och gjort effekter med så nu vet ni attt det är bra.

Höjdarscen är när Kull ska smugglas in på slottet och de gömmer han under en kamel som turas om att fisa och pissa på honom i bild. Att han sedan har nosen under musen på kamelen gör det nog inte bättre heller för honom men roligare för oss. Mycket kul scen för övrigt. Dialogen är skön med den:

Ascalante: - Your bride is over 3,000 years old.
Kull: - She told me she was 19!

Tu: - You see, m'lord, every noble has brought the prize of his house. Fanara, from the House of Balin. As pure as virgin snow.
Kull: - [Kull looks closely at her] We've met.
[walks away]
Kull: - She's not that pure.
Tu: - Shh.

Så nästa gången lusten för lite hunkighet eller lite barbaraction eller varför inte en blandning av de båda faller på så vet ni vad ni ska ägna tiden åt. Detta är en förbannat skön film med stort underhållningsvärde och glimten i ögat som levererar varje gång man ser den.
Höga rekommendationer!

Inga kommentarer: