fredag 6 mars 2009

Mindfield - 1989



Michael Ironside är den sortens skådespelare som aldrig gör en dålig roll. Spelar ingen roll om det är en lågbudgetsfilm från Kambodja eller sci-fi med Verhooven. Han ger rubbet i allt. Så även här där han nästintill visar allt med.

Ironside spelar en snut som lider av hallucinationer sedan ett experiment han gjorde i ungdomen och som har raderat stora delar av hans minne. En kväll när han ska handla cigarettter så blir han inblandad i ett rånförsök med dödlig utgång där det visar sig att den döde har förbindelser med en annan som mördats dagen innan och att de har kopplingar till just det experimentet han blev utsatt för.

Detta är inget mästerverk, långt i från. det är knappt den är underhållande heller men jag har goda minnen av den sedan videotiden och det är de som håller kvar den i samlingen. Det och Ironside givetvis. Utan honom här, ingen film. Så är det bara. Filmen är som en småfesen tv-deckare som går på tomgång utan något som direkt tänder till. Visst finns det en fet sekvens i slutet med runt hundra snutar som tömmer vad de har i en stackare och vi har de ständiga återkomsterna till den lokala porraffären i filmen. Samt den unge mannen första bekanskap med de damer som äger natten. Christopher Plummer är även han med men han gör inget än att inväntar lönen känns det som. Annars en kul idé som kunde blivit bättre i händerna på en bättre regissör. Jean-Claude Lord gjorde Visiting Hours med just Ironside i men den har jag aldrig sett. Förhoppningsvis är den lite snabbare än tempot i denna.

Gillar man Ironside så är det en bra film att se då han bär den totalt ensam och vet man inte vem han är och vill göra honom bekantskap så finns det mycket bättre filmer att börja med. Själv gillar jag den av sentimentala skäl och för att jag har ett svagt ställe för den i kroppen. Den är inte så dum egentligen bara lite tråkig och seg.

Inga kommentarer: