lördag 14 mars 2009
Mr. & Mrs. Smith - 2005
Ibland är det skönt att vräka på en Hollywoodrulle som man vet är lagom korkad som en stunds underhållning eller helt enkelt för att man är sugen på att se en Hollywoodrulle. Detta var ett försök att se denna i unrated-version som fanns ute och när den plötsligt stod som utgången hos discflopp så blev det ett kall i livet att hitta den. Vilket jag gjorde väldigt billigt och nu sågs den på order av lillgrabben som tyckte den var jättehäftig. Jag tror inte han tycker det lika mycket nu. Han är i den åldern när allt som exploderar på film och det skjuts mycket i är bra och det skjuts i denna med och är nog därför den gillades. Och han gillar säkert den fortfarande. Och i mitt fall? Mitt sug att se denna lär aldrig komma igen, den saken är säker och då spelar det ingen roll hur jäkla utgången den kommer att bli.
Det finns filmer med pangpang i och det finns filmer med pangpang i. I det ena fallet är det Hollywood med en film som detta och i andra så har vi tex. PM och deras T-Force. I T-Forces fall så är det lågbudget och ett brinnande intresse och en värme i filmen som höjer den till skyarna samt ett jäkla drag. Det skjuts som fasiken och det sprängs där vilket det gör i denna med. Skillnaden är den att i T-Force känns det mer "äkta" än i denna för här känns det bara själlöst. Det känns som det är inkastat för att dra tittare och att de ska tycka detta är ett våldsmästerverk och vi ska applådera Pitt och hans fruntimmer för de skjuter och har sig. Påkostat är det och så fruktansvärt tråkigt medan i T-Force precis samma sak händer men där är det mycket roligare och betydligt billigare.
För mig känns denna filmen som ett två timmar långt förspel mellan herr och fru Pitt medan för oss som tittar det känns som ett två timmar långt och ofrivilligt stolpiller. Stelt, utdraget och totalt ointressant film som mest kan locka folk som inte sett ljuset än. Och vilket ljus det är, det vet ni nog som läser här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Doug Liman har verkligen haft en skarpt nedåtgående kurva på kvaliten på sina filmer. Från "Swingers" och "Bourne Identity"till först den här dyngan, sen "Jumper". Gahhh.
Jumper har jag inte ens sett och efter denna så lär det aldrig bli av heller...
Skicka en kommentar