Cruising - 1980

Det finns filmer som man kan sitta igenom och ha glömt så fort man tar dem ur spelaren igen och det finns filmer som sänker en totalt. William Friedkins Cruising är en sådan film som får en att sitta med andan i halsen, ögon uppspärrade och en hård knut i magen hela vägen. Först när den tagit slut vågar man andas igen. Att skriva om denna är inte lätt då man inte vet hur man ska skriva för att göra den rättvisa. Men jag försöker.

New York, hårdhomo-barerna finner sig plötsligt vara besökta av någon som raggar upp deras kunder och mördar dem. Polisen är chanslös och kommer ingenstans med fallen. Under tiden så ökar antalet offer och till sist bestämmer sig en kapten inom polisen, Edelson, att skicka in en polis undercover för att locka fram mördaren. Den unge polisen, Steve Burns som lockas med att få en detektivplats så fort det är klar, ger sig in i det med liv och lust. Sakta men säkert tar han sig djupare och djupare in i gayvärldens hårdare barer och samtidigt finner ut en och en annan sak om sig själv under tiden. Kanske han inte är så straight som han tror han är? Och vem av alla misstänkta är egentligen mördaren?

Som Burns ser vi Al Pacino i vad jag anser är hans livs roll och detta kan inte varit den lättaste rollen han har gjort, den saken är säker. Paul Sorvino spelar Edelson och i de andra rollerna ser vi bland annat Joe Spinel, Karen Allen i en av de få kvinnliga rollerna i filmen, Powers Boothe, Ed O´Neill, James Remar och en jäkla massa kända ansikten som ni säkert känner igen när ni ser dem. Filmen som är inspelad på autentiska barer har också en stor del av dess besökare med i alla dess olika varianter och de sparar inte på något. Så är man homofob eller har problem med att se män i närkamp med andra män i sexuella situationer så är detta definitivt ingen film för er.

Tyvärr finns inte den version av filmen som regissören Friedkin gjorde ursprungligen tillgänglig på DVD då den version som kom ut fattas fortfarande nära 40 minuter. Men den version som finns ute är fullt sevärd. Friedkin själv hävdar att det inte gör något i vissa diskussioner medan han i andra säger att de fattade minuterna ökar på mysteriet med filmen med fler turer och svängar. Tydligen ska de scenerna innehålla fler scener med homosexuellt umgänge från klubbarna som ska visa Pacino som åskådare samt antyda att han kommer att delta i dem och de ska vara rätt grafiska med visst. Men de scenerna är visst förstörda nu verkar det som och det går alldeles utmärkt att köpa den version som finns ute på region 1 för den i sig är ett mästerverk och Friedkins bästa film.

Detta är en magstark film som inte är för alla och för de som ser den har en grym upplevelse framför sig. Fenomenal stämning där det svänger hela tiden i handlingen och man inte vet vad som ska hända i nästa scen. Friedkin visar här vilken mästare han är på att få till stämningar och verkligen skaka om tittaren. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser denna för jag blir lika omskakad varje gång och det är verkligen ett bra betyg för mig. Jag älskar filmen för den är lika provocerande vid var tittning och jag kan tänka mig de som hyrde den på video och inte visste vad de fick då de stoppade i den i spelaren fick sig en upplevelse, speciellt om deras bild av Pacino endast varit Gudfadern tidigare. Prata om en smärre chock på lördagskvällen.

Rekommenderas det varmaste!

Shark Attack In The Mediterranean - 2004

Inte trodde jag att tyskarna var sådana hejdare som de är på att göra fina tv-filmer. Inte nog med denna höjdare, de har även gjort Der Clown och råttfilmerna Scratch och dess uppföljare Revenge Of The Rats. Tänk om bara vi svenskar var lika bra på det.

Som titeln säger så är det hajalarm på Mallorca som gäller. Sven Hansen, en helikopterpilot som förlorade sin fru två år tidigare i ett hajangrepp riskerar nu att förlora sin dotter i ett liknande öde. Plötsligt dyker något stort upp i vattnet som dödar allt. Ingen tror på honom när han finner bevis och till sist tar han saken i egna händer och gör allt i sin makt för att stoppa hajen. Men ska han hinna i tid när till och med hans polare är emot honom?

Ralf Moeller från Gladiator och en jäkla massa andra filmer spelar Sven och vi får se en jäkligt fräsch Julia Stinshoff som hans flickvän som är hajforskare. Resten av skådisarna sköter sig fint fast jag har kommit på mig själv med att börja gilla gamle Ralf. Han är en pålitlig skådis som gör bra i från sig i vad än det är filmer han är med i. Bland annat är han med i den senaste filmen från Uwe Boll, Far Cry.

Filmen är inspelad på Mallorca och Barcelona så denna gången slipper vi se hajar i Bulgariska farvatten. Miljöerna är fina men vad som verkligen sticker ut här är de fina jaktscenerna. Speciellt de när man endast ser en gigantisk fena sticka upp och den bara plöjer fram i vattnet och helikoptern dundrar fram bakom den och kastar granater. Det är fina scener det! Det är cgi-hajar här och dte är förståeligt med tanke på storleken på monstret i denna. Den är enorm men sen är det en Megalodon igen. Vi får en del scener på hajen men mest är det fenan vi får se och dess skugga. Men jag tycker det funkar fint och är fullt nöjd. Och om det inte räcker så får vi även stifta bekantskap med G.B.A. - German Barbeque Association.

Mycket skön film med bra tempo och fint flyt så tiden bara far i väg. Av alla hajfilmer så är denna bland mina favoriter och jag ser denna titt som tätt så den kan inte rekommenderas tillräckligt. Mycket nöje framför tv´n utlovas!

My Name Is Bruce - 2007

Bruce Campbell spelar sig själv här i denna film regisserad av honom själv med. I tron att hans manager (Ted Raimi) ska överraska honom på hans födelsedag ställer han upp på att bekämpa en Kinesisk krigsgud som även beskyddar böngroddar. Givetvis är detta inte vad hans manager har tänkt sig utan han har blivit indragen i verklig strid med tidigare nämda gud. Olyckligtvis är det i en rejäl bondhåla full av statister från Sam Raimi-filmer. Himlen för vissa helvete för andra. Så Bruce tar för sig med glimten in ögat och lägger benen på ryggen hem till husvagnen igen.

Kul för stunden men halvvägs in tröttnar man och skiter i hur det går. Bruce är kul som sig själv och scenen när han tar hand om sin fan i rullstolen och scenen med pensionären och hennes katt är kul som fasiken men vissa scener är bara för tråkiga. Iofs scenen där han spelar i ytterligare en ny låg-lågbudgetsfilm är en höjdare med. Samma med när han hotas med att få åka till Bulgarien igen för att filma två filmer back to back. Jag kan förstå skräcken... ( läs Shark Attack 3)

Mycket slap stick humor och en del ansiktsuttryck kan man utantill som han bjuder på men regi-jobbet gör han helt okej. Det trodde jag inte faktiskt men sen vet han väl vid det här laget hur en sådan här film ska göras för att funka. Ett måste för Bruce Campbell-fans och för oss andra som känner till hans arbete en kul stund som blir lite tröttsam och inte håller hela vägen. Speciellt slutet var rätt kasst och väntat. För alla andra som inte känner till Bruce blir det nog inte lika roligt.

Shark Attack 3: Megalodon - 2002

Det är lika bra och klargöra det direkt. Den här filmen är så otroligt dum så det finns inte. Inspelad i Bulgarien som ska föreställa Mexiko med bulgarer som ska springa runt och föreställa mexikaner hela tiden och är otroligt dåligt dubbade samtidigt som de snackar spanska. Jepp, det är Nu Image bakom denna med och budgeten är lägre än någonsin. Den här gången har de snott hejdlöst från sig själva, allt från scener till repliker från Shark Attack 2 till idéer från Hajen 3 till allt annat man kan tänka sig. Det pendlar mellan stock footage till modeller till cgi som vanligt och det är vissa sköna scener även i denna.

Men filmen är så korkad, otroligt korkad så det inte är sant! Man kan inte sluta titta på den bara. Vad sägs om en kille som har en torped i garaget? En annan Tom Cruise-look-a-like som bara smajlar sig igenom hela filmen och en otroligt ful brud som faller för den värsta raggningsreplik jag hört i hela mitt vuxna liv: "I'm a little wired... what do you say I take you home and eat your pussy?"

Fast det bästa är hur de väljer att visa hur Megalodonsattackerna går till, de är obetalbara! Vänta tills ni får se dem. Filmen Megalodon framstår som Bergman ställd mot denna filmen. Men är man en haj-o-fil så slukar man denna och kommer säkerligen se denna flera gånger i livet. Säkert fler gånger än vad som betraktas som normalt. Jag vet att jag kommer att göra det i alla fall. Endast för hardcore-fans av genren och det säger inte lite det!

Shark Attack 2 - 2001

Hjältarna på Nu Image har tagit över Shark Attack-serien och detta till skillnad från den första filmen är en skön hajfilm. Denna gången är vi utanför Kapstaden som finner sig under attack av sex vithajar som inte drar sig för att tugga i de lokala förmågorna. Och självklart så kan de styrande inte ha det på det viset så de måste stoppas. Och det är vad detta handlar om.

Effekterna är okej och pendlar mellan stockfootage till större modeller till mindre modeller till bättre modeller till sämre modeller till cgi. Här bjuds det på allt! Och så får vi även blod i vattnet. Vissa attacker är jäkligt bra gjorda och attacken på surfingtävlingen är rätt brutal där fler än en haj kalas på en och samma lirare. Inklusive bräda då. Skådisarna är okej med Nu Image-mått och i Thorsten Kaye som även var med i PM´s The Silencers, har de funnit en liten George Clooney-kopia. Han funkar fint faktiskt och är fullt trovärdig i sina scener. Dan Metcalfe som Crocodile Dundee-kopian är mest jobbig samma med Nikita Ager, hon verkar mest ha problem med håret i filmen.

Annars en skön film med lagom tempo och ett par riktigt sköna attacker. Och förvånansvärt för vara Nu Image så håller den rätt hög klass då den är inspelad i Sydafrika och inte i Bulgarien för omväxlings skull. Och som vanligt med Nu Image så är hajar som låter som ni vet vad på en picknick med ni vet vilka... Och det måste man ju bara tycka om!

Rekommenderas för er som inte nått hajbotten än och bara vill dit. Själv har jag varit där länge.. och givetvis för alla andra med som bara vill se en skön hajfilm.

The Quick And The Dead - 1995

Sam Raimi har gort tre bra filmer. Denna, For Love Of The Game och Evil Dead 2, så är det bara. Allt med Spindelmannen, Evil dead 1 & 3 och allt annat han gjort går inte hem här. Han har inget som direkt imponerar på mig och jag är lika glad för det men denna är skön förvånansvärt nog.

Kvinnlig främling rider in i dammig gammal håla för att slå ihjäl byns ledande man i hämndsyfte. Vad hon inte vet är att han samtidigt har sin årliga duelltävling där alla får ställa upp och utmana vem de vill. Så hon ställer upp i tron att hon ska dra före honom.

Svårare behöver det inte vara egentligen för att göra en bra film och det är ett fint upplägg för en western med. Vi har alla ingredisenser med för det ska bli bra. Hästar, pistoler, mexikaner, horor, fula gubbar med smak för lammkött, indianer eller rättare sagt, indian, långhåriga vakter med långrockar och winchestergevär osv.. Och sen fyller man alla rollerna med bra skådisar så har man en fin film. Precis så blev det här. Bara det att folk när den kom väntade sig ytterligare en Evil Dead-film och blev besvikna när allt gore och Bruce Campbell uteblev, vilket jag bara tycker är skönt att slippa.

I stället får vi Gene Hackman, Sharon Stone (säga vad man vill om henne men man måste älska en kvinna som vill ge sin son botox-injektioner i fötterna bara för han har fotsvett), Russel Crowe, Lance Henriksen (måste han verkligen vara med i varenda film man ser? tycker det börjar bli lite tråkigt nu), Tobin Bell, Leonardo DiCaprio, Keith David, Pat Hingle, Gary Sinise, Woody Strode i sin sista roll och vad finner vi inte om inte han var tvungen att ha med Campbell ändå! Lyckligtvis blev scenen raderad, tack och lov.

Stone som spelar den kvinnliga hämnaren funkar fint i rollen men har sin pistol alldeles för högt för min smak. Ser inte ut att vara lätt att dra i från den höjden. Ungefär lika högt som pajasen i Manowar, Joey DeMaio, har sin bas. Med andra ord under armhålan. Annars ser hon ut att kisa sig igenom filmen med knullrufsigt hår och en blick som visar mer att hon är hård i magen än tuff. Men jag gillar henne här. Gene Hackman har skoj i sin roll och vi får en hel del fina skottdueller vilket jag tycker är riktigt sköna. Så med andra ord, en stabil western som funkar fint och se bara till så ni inte ser det amerikanska region 1-släppet då det fattas en sexscen mellan Stone och Crowe i det släppet. Det ni är viktigt!

Man´s Best Friend - 1993

Ally Sheedy är inget vidare till skådis. Hon är rätt hemsk rätt ut sagt. Och när hon ska röka på film ser det bara korkat ut. Olyckligtvis för mig i alla fall, så är hon med i så gott som varenda scen i denna filmen. Kanske därför det är 15 år sedan jag såg den sist och bara haft den i samlingen i snart 4 år utan att se den. Jag tror det dröjer lika länge till innan jag se om den. Tack, Ally för det!

Annars är det en okej film om en genmanipulerad voffsing som Ally (igen) snor med sig hem från ett genetiskt labb och tror hon ska ha som sällskapshund. Fel av henne. Detta är en högt tränad och genmanipulerad vovve som kan inte bara klättra i träd han kan kamoflera sig som en kamelont med. Att han sedan behöver regelrätta injektioner för att inte flippa ut är något som Ally missade när hon snodde honom. Men nu är han fri att härja som han vill. Och tro mig, det gör han med!

Stjärnan i filmen är givetvis hunden här. Den är verkligen väldresserad och fullt trovärdig i vad den gör. Lite blod bjuds vi på och några härliga attacker. Till exempel en skrevattack på William Sanderson som verkligen ser ut att göra ont. Nu är detta ingen Cujo utan man kan säga detta är en lättsammare film som rullar på förvånansvärt snabbt och har både lättsammare inslag och våldsammare inslag som när Max, som vovven kallas, klättrar upp i ett träd och käkar upp en katt. Allt i närbild. Givetvis är Lance Henriksen med som galen forskare och han kör sitt vanliga stabila spel, inget fel där inte.

Så en lättsam vov-flick med skönt manus och en riktigt bra hund som inte drar sig för att bita till och för en gångs skull får vi se hur det går till när en vovve äntligen får tag i en brevbärare.

Megalodon - 2002

52 minuter. 52 fucking minuter tar det av filmens 78 minuter innan vi får hajraffel! Och det sitter en pajas på IMDB och säger att detta är en av de bättre hajfilmer på senare år! Karlajävlen skulle ha stryk!

Oljeplattform ute vid Grönland får både ett tv-team och en stor ilsken Megalodonhaj på halsen som de lyckats få fram när de borrar efter olja. Mer behövs inte säga om storyn.

Allt är cgi här, precis allt! Till och med snöflingorna. Det enda som inte är det är miljöerna som aktörerna vistar sig i för stunden. Annars är allt datorgjort. Det är till och med så att man undrar om det inte varit bättre att göra vissa av "aktörerna" med datorhjälp för så usla som de är så kan det bara inte bli sämre.

The Leading lady, Leighanne Littrell verkar komma direkt från amerikansk dussinporr för hon är gravt usel och måste frysa kroniskt för pattarna på henne är konstant styva. Säga repliker utan försöka se förförisk ut lyckas hon inte heller med. De andra i soppan sköter sig okej men hon och hennes "wacky" kameraman som ska vara lite "crazy" är bara pinsamma. Jag tror de hade haft bättre tur med ett par gravt beroende crackrökare i de rollerna i stället.

Endast för haj-o-filer som är gravt insnöade på genren. Alla andra bör hålla sig långt borta. Fast slutscenen är jäkligt läcker!

The Cave - 2005

Under Rumänsk kyrka i Karpaterna finner ett gäng lirare en grotta. Och nyfikna som folk är så ska det utforskas så ett gäng grottdykare skickas in för att snoka vidare. Och in far dem. Långt in. Snart är de nästan två kilometer under ytan och fem kilometer in i grottan när de plötsligt börjar dö en i taget och finner ut att de inte är ensamma i mörkret. Något behärskar inte bara vattnet i grottan, den gångarna och luften i grottan med.Och snart är det klart att de nyfikna grottdykarna inte längre är överst på näringskedjan.

Är det bara jag som finner det konstigt att vissa regissörer bara gör en film sen är det stilla runt dem igen? Så är fallet med Bruce Hunt som gjort denna. Inget fel på regin här och det är en skön film. Härliga monster, lagom smart story, bra skådisar och fantastiska miljöer och sedan inget mer? Så jävla illa kan han inte ha gjort bort sig med denna tycker jag. Vi får den alltid sevärde Cole Hauser och Morris Chestnut (Anacondas 2), inga dåliga lirare där inte. De andra är inte usla på något sätt hellre så. Men har bolagen gått efter hasselnöterna på IMDB så kan jag förstå att han inte fått göra något mer. De vet för fan inte vad de pratar om bara där.

Vi får härliga gummimonster, i vissa fall cgi av förklarliga skäl, och ett bra drag. Lite mer monster i närbilder hade filmen inte dött av heller då de är jäkligt fint gjorda och intressanta. Kanske lite blodfattigt är det med får jag säga men det betyder inte att automatiskt en film är bra bara för där är blod i litervis. Vi bjuds även på ett par väldigt klaustrofobiska scener under vattnet som jag fann rätt grymma. Speciellt om man inte är glad själv för trånga utrymmen. Miljöerna i grottan är storslagna och är de kulisser så är de jäkligt bra gjorda!

En lite blodfattig monsterfilm i grym miljö med fina effekter som bör ses av fler. Så är ni sugna på monsterröj och missat denna så slå till! Det är den definitivt värd!

Python 2 - 2002

Och här kommer uppföljaren och den suger getpung av värde fanimej. Jag borde ha fått betalt för både ha sett den och skrivit om den här. Inspelad i Bulgarien givetvis och med en enorm statistarmé av bulgarer som ska spela ryssar så utspelar denna sig i Ryssland där en orm till har kommit lös och nu ska fångas in och fraktas till USA. Varför vet jag inte då de precis hade ett helvete med aset i den första filmen.

William Zabka är tillbaka i sin roll från den första filmen och är lika intetsägande. Vi ser även den fete Nu Image-ryssen denna gången med morotsfärgat här och vi får puddingen från Dark Waters, Simmone Jade MacKinnon, fast här är hon i ett bedrövligt skick. Hon ser hemsk ut när hon ska spela ryska och sist men inte sist får vi Dana Ashbrock från Twin Peaks, Waxwork och Return Of The Living Dead 2.

Effekterna är bara usel cgi och det ser bara hemskt ut. Tempot är sövande och detta är inget vidare till film faktiskt. Endast för komplettister och andra självplågande djurfilmsälskare som jag.

Python - 2000

Ja, ni kan storyn vid det här laget. Genetiskt förbättrad pytonorm kommer lös i en liten dyhåla. Och nu måste den stoppas. Inget direkt fantasifullt bakom manuset men det är inte kört för det. Häng med!

Vi ser i rollerna Robert Englund, som när han inte spelar/spelade Freddy, gör ytterligare en galen/excentrisk vetenskapsman/filur på film. Vi ser även mannen som är som en Volvo, Casper Van Dien. Med Volvo menar jag att han är inget märkvärdigt och lite träig men han får jobbet gjort och i vissa fall är fullt trovärdig, dock inte här. Vi får även überhårdingen Ed Lauter som pilot i början med några minuters screentid. Han ser fortfarande hård ut i pilotmössa. Men vad som verkligen höjer sig ur röran är Jenny McCarthy och hennes otroligt porriga men ack så trashiga bimbo till husspekulant. Hon är skitkul här samt hennes tilltänka loverboy/mäklare Kenny The Closer spelad av Scott Williamson. Han är verkligen underhållande och han hade definitivt kunnat sälja hus till mig när som helst! Cuh-Shing baby!

Ormen är givetvis cgi all the way och rätt taskig sådan faktiskt. Enda som verkar vara modellgjort av den är svanstippen som vi får se vid ett par tillfällen. Men det funkar trots det för det är en enorm orm vi bjuds på. De andra skådisarna är inge direkta höjdare och de är faktiskt rätt sura. Men vi får här direkt från Karate Kid och Shotfighter 1 & 2 William Zabka och han var även med i Python 2. Jepp, den fick en uppföljare med. Två rättare sagt om vi räknar in Boa vs. Python. Python 2 dyker snart upp med här, var inte oroliga.

En helt okej snake-flick som är för lång samt gjord för tv. Den första timmen är bra sedan dras det ut in i absurdum och man bara kollar på klockan till sist. Så 15 minuter kortare så hade den varit perfekt. Att den är gjord för tv betyder inget direkt mer än att man inte får svärord men lite gore bjuds det på. Och det är roligare än att höra 750 olika variationer på fuck eller bitch. Så en helt okej film för oss som gillar genren och även funkar för de som inte är så insatta i den.

Virus - 1999

Ibland händer det att Hollywood får frispel och släpper loss en film som detta. Ingen direkt story och ett lövtunnt manus men ett sjuhelsikkes drag med effekter. Att dem sedan kastar in skådisar som är/var hyfsat stora just då gör det inte sämre heller.

Ett fartyg hamnar i en orkan och tar sin tillflykt i orkanens öga. Där har de två timmar på sig att reparera sina skador för att sedan dra igen. Men de hittar ett övergivit fartyg och bestämmer sig för att bärga det. Vad de inte vet är att fartyg har tagits över av en livsform från yttre rymden och som nu börjat bygga sin egen version av metall och kött. Givetvis bistår de nya personerna med ytterligare byggnadsmaterial.

Som sagt, inte mycket tid på story eller manus utan det är effekterna som är i fokus här. Det slafsas och kleggas lite pö om pö och det skjuts en jäkla massa. Jamie Lee Curtis springer mest runt ut och ser manhaftig ut, Donald Sutherlands irländska dialekt kommer och går och William Baldwin gör väl sin bästa prestation sedan Sliver. Och resten av besättningen är bara kött till maskindelarna. Och mer behöver det inte vara. Så fort maskinerna och effekterna börjar härja så blir det kul och sedan när de försvinner ur rutan så blir det lite ointressant tills de kommer igen. Lyckligtvis kommer de ofta.

En kul bakfyllefilm eller för dagar då man inte orkar bry sig eller bara vill fördriva lite tid med sköna effekter och inget annat att hänga upp sig på. Ungefär som tysk porr, den fyller sin funktion för stunden men så fort man sett klart så har man glömt den igen

No Retreat No Surrender 2: Raging Thunder - 1988

Amerikan drar till Thailand för att träffa svärfar och får fästmön kidnappad av vietnameser som gömmer sig i Kambodja. När han själv blir ombedd att lämna landet så drar han till skogs och letar upp en gammal bekant som är Vietnam-veteran och de två bestämmer sig för att rädda henne. Givetvis hålls hon fången av både ryssar och vietnameser i Kambodja och de flyger in för att rädda henne men säg det som går lätt här i livet. Detta gör inte det i alla fall.

Regisserad av Corey Yuen, mannen bakom My Father Is a Hero, The Defender och en jäkla massa andra Jet Li-filmer. I rollerna ser vi Cynthia Rothrock, Mattias Hues, Loren Avedon och Max Thayer. Resten är asiater så det innebär ett jäkla pyjamasdrag och gott om fighting. Givetvis pangas det med, speciellt i slutet men mellan fightingen och pang-pangandet så är det rätt segt. Riktigt segt till och med. Enda gångerna det blir livat i rutan när det inte händer något är när den väldige Hues håller låda som rysk officer och när Rothrock är i bild. De andra är väldigt bleka.

Men detta är ingen film som man ser för den djupa dialogen och de fantastiska rollprestationerna, man ser den för att få sitt actionsug stillat. Och det får man. Bara det att det är långt mellan scenerna och i stället för action så får vi manlig kamratskap och vanligt tråkigt käbbel. Filmen som är 105 minuter lång hade verkligen inte dött av att vara minst 25 minuter kortare. Då hade den flytit bättre i story och handling och det hade verkligen varit roligare att se den. Nu blir det drygt bara och man tappar intresset med jämna mellanrum och gör något annat i stället .

Men den fyller något sjukt behov man har så den får stanna kvar i samlingen tills vidare. Ska ni köpa den så köp reg 4:an för den till skillnad från reg 2 Uk-släppet är oklippt. Det klippet gäller en djurscen som togs bort av engelska censuren men finns med på reg 4:an. Kanske inget som har någon sexuell betydelse men klippt är klippt. Även i en tråkig actionfilm.

King Cobra - 1999

Några kloka forskare har lyckats med bedriften att genetiskt sammanföra en kungskobra med en diamantskallerorm. Givetvis är den enorm på köpet med. Uppåt en 10 meter orm pratar vi då om lika säkert som amen i kyrkan så rymmer den och den intilliggande staden har självklart en festival. Så nu är det upp till den lokala doktorn som ska lämna byn för storstaden och hans fjälla polisen tillsammans med en forskar som skapade ormen samt en ormexpert att fånga in den.

Simpel story men jäkligt bra genomförd. Stabila skådisar och vi ser Pat Morita som ormexperten och Erik Estrada (PM´s The Last Riders samt Van The Man) som byns fjolligaste karl och det nog de mest kända namnen i filmen. Men det betyder inte att de andra är dåliga per automatik. Tvärtom, de funkar fint. Effekterna är jäkligt bra gjorda då vi får en orm helt i gummimodell, ingen cgi här inte. Vi får mest se scener med dess huvud och dess svans och väldigt lite bilder på hela ormen så förmodligen hade de bara delar av ormen av för närbilderna ordentligt gjorda. Men det är okej för det är ett verkligt bra jobb och det är många scener med ormen vi får.

Som sagt, stabil underhållning med mycket bra ormeffekter och ett fint flyt i hela filmen. Inga direkta dötider så det flyter på. Så ska ni leta upp denna så får ni leta hårt för det enda släppet på denna i widescreen är region 1-släppet och det är OOP sedan länge. Själv hittade jag mitt ex på en loppis för 30:-. Finns annars eller rättare sagt fanns, på engelskt region 2-släppet men det verkar vara OOP med. Så ni får leta om det är något som lockar för det är faktiskt en riktigt bra och skön snake-flick som jag håller bland de bättre och är en av mina favoriter i den genren.

Rekommenderas till alla djurälskare!

Satan´s Blood - 1978

Ungt, nåja, spanskt par är ute och kryssar med bilen när plötsligt blir hejdade av ett annat par. Det andra paret säger sig känna mannen och bjuder hem dem. Givetvis följer de med och de bor långt åt helvete bort. Snart blir det vin, ost, gruppsex och annat skoj ute på landet men vovven de hade med sig dit försvinner och vad är det för mat som värdinnan slukar i sig ute i köket ur en hundmatskål egentligen? Och varför har hon blod runt munnen? Snart nog vill paret åka därifrån men det vill inte deras nyfunna vänner finna sig och plötsligt startar inte bilen deras och värden begår självmord och då kan man ju inte lämna en fest bara. Och snart nog är de inne i en värld av skit.

Skit var detta med. Ingen höjdare och jag vet faktiskt inte varför jag köpte den egentligen. Precis som alla andra satanistfilmer från 70-talet så följer denna samma mall. Oskyldiga fastnar hos dessa lömska typer och kommer snart på vad de är utsatta för. Till sist lyckas de givetvis ta sig därifrån men alltid slutar det på samma vis. De åker dit naturligtvis precis när de känner sig trygga igen. Denna är inte ett dugg annorlunda. Det är samma soppa, enda skillnaden är att denna är spansk. Och inte ens det kan rädda den. Nej, slöseri med tid och pengar var detta. Så är där någon som vill befria mig från den så skrik till!

Gnaw: Food Of The Gods II - 1989

Ja, ni fattar direkt vad denna handlar om. Annars är det bara att kolla titeln och bilden så får ni en uppfattning av läget. Med tanke på att detta är en uppföljare till Bert I. Gordons Food Of The Gods så är detta en förvånansvärt skön film. Med tanke då på att den har en del att leva upp till. Tror dock inte att några riktiga råttor får sätta pälsen till här men man vet inte så. Men vad vi får är gigantiska råttor i fina modeller varvat med normala råttor i väsentligt mindre miljöer, allt för att öka storleken på de riktiga råttorna.

Vi får usla skådisar varvade med mer erfarna sådana vilket har både för och nackdelar. Nackdelar då man tror att alla är lika usla i filmen samt fördelarna att de erfarna låter ännu bättre när de hamnar bredvid en väsentligt sämre kollega vilket sker ofta. Effekterna är som sagt helt okej och vi får en hel del blod och lemlästningar speciellt i slutet när våra kära råttor tar sig in på invigningen av en ny bassäng där det förekommer en uppvisning i konstsim. Esther Williams hade vänt sig i sin baddräkt om hon sett detta, den saken är säker.

För de som gillar udda sexscener får sitt lustmäte fyllt här då vi bjuds på en riktigt underhållande sådan. Och detta är precis vad det låter att vara. Hjärndöd underhållning som levererar och lever upp till sin poster. Gillar man djurskräck och monster så gillar man denna. Så länge man inte väntar sig mästerverk eller en ny Hajen så blir man inte besviken. Det gäller att ta det för vad det är. Skräp men jäkligt underhållande sådant och givetvis inte för alla!

Blade 2 - 2002

You obviously do not know who you are fucking with!

Detta är stor underhållning och så får ni säga precis vad fan ni vill! Jag älskar Blade-filmerna och tycker de är bland det bästa man kan se i actionväg. Okej, Blade Trinity är väl inte direkt i klass med de två första men det är klargjort varför tidigare här. Regissör denna gången är Guillermo del Toro och detta är absolut hans bästa film precis som detta är Wesley Snipes bästa. Inget snack om saken. Här får vi fullt ös från början till slut i två timmar och det stannar inte för något.

Denna gången får Blade rejält med motstånd när en ny sorts vampyr dyker upp på scenen och sprider smittan värre än en crack-epedemi. Antalet nya vampyrer fördubblas katastrofalt snabbt och deras främsta mål är andra vampyrer men vad ska de ta när de är slut? Så vampyrerna sluter tillfällig fred med Blade och får honom att ta upp jakten med deras eget team The Blood Pack som är tränade för att jaga Blade. Så konflikter uppstår och fortsätter uppstå under hela sammarbetet. Men de har fortfarande sina nya fiender att ta hand om med först.

Effekterna är fantastiska här och det är jävligt bra gjort precis hela tiden. Visst får vi lite vajer-fighter då och då men det får vi i vilken valfri HK-film med. Snipes har finslipat tekniken och kör hela baletten här. Hans små munhugg och incidenter med Ron Perlman under filmens gång gör sitt med för att höja stämningen. Han flinar stort titt som tätt och det är uppenbart han har verkligen kul. Ron Perlman är som väntat med då det är en del Toro-film och han trivs med. Speciellt när han kan jävlas med Snipes karaktär. Kristofferson är tillbaka som Whistler och är lika tjurig som väntat. Luke Goss från Hellboy 2 spelar den nya supervampyren och han gör riktigt bra i från sig. Donnie Yen är med på ett hörn med fast han märks inte av så mycket här vilket är synd då han är en klippa på martial arts. Och till sist finner vi Norman Reedus från The Boondock Saints som är Blades nya medhjälpare.

Suverän film som är bland mina favoriter och en de bästa filmer jag sett då man omöjligt kan bli besviken på den för den är så otroligt grym på alla vis. Bara att kapitulera om ni inte redan gjort det och inse att det inte blir bättre än så här!

Bride Of Re-Animator - 1990

West och Cain överlevde massakern på universitetet och gömmer sig i Sydamerika där de anmält sig som läkare under ett brinnande inbördeskrig. Men snart är de tillbaka på sin gamla lekplats igen och denna gången är det något helt annat som gäller. Nu gäller det inte bara att återuppväcka döda utan att skapa helt nytt liv i från delar. Likdelar. Så när de fått ihop fötter från en balettdansös, ben från en hora, sköte från en oskuld osv så spetsar de allt med Megans hjärta. Men de har inte räknat med en gammal konkurrant ska komma tillbaka.

Denna gången har Yuzna regisserat själv i stället för Gordon och det märks direkt. Flytet som Gordon hade i den första filmen är borta och istället får vi vissa passager som är direkt tråkiga och sega. Yuzna drar ut på det och får till ett väldigt långsamt tempo som inte hade dött av att speedas upp rejält samt man hade fått ner speltiden lite. Jeffrey Combs och Bruce Abbot är tillbaka i sina roller och David Gale är tillbaka som dr. Hill fast i en mycket mindre roll. Han är knappt med men han hinner ha en väldigt rolig scen med en läkare som han säger har en intelligens som mentalt bajs. Annars ser vi Kathleen Kinmont (favorithunkens Lamas ex-fru) i rollen som Bruden. Hon är verkligen bra här.

Den svarta humorn är intakt och det märks i en scen när Cain attackeras av en död polis och West skriker till honom: He's a wife-beater, Dan! Use the gun! eller när resultaten av Wests experiment när han varit uttråkad attackerar honom: My God! They´re using tools! Men det som verkligen sticker ut här är effekterna, de är brutala! I stället för att skriva om de här så leta upp filmen och se för er själva. det blir rättvisast så. Om ni gillar sådant så lär ni inte bli besvikna, tro mig.

En bra film men den dras ner av det långsamma och sega tempot. Lite synd för med bättre regi och klippning så hade denna sparkat stjärt med originalet. En version regisserad av Gordon hade ordnat biffen, det tror jag i alla fall. Men fullt sevärd och en värdig uppföljare som slår mycket annat skräp där ute oavsett ursprungsland.

Snakehead Terror - 2004

Liten håla vid en liten insjö har ett par år tidigare haft problem med Snakehead-fiskar och fått förgifta hela sjön för att bli av med dem. Nu är det plötsligt något som börjar avverka invånarna och allt annat i sjön igen. Bara det att det verkar vara något större denna gången...
Den lokala sheriffen finner sig snart personligt indragen då han otroligt korkade dotter får sin lika korkade pojkvän dräpt och plötsligt beslutar sig för bli den lokala Charlie Bronson i kortkort. Tillsammans med sina lika korkade polare så ger de sig ut för att döda det som dödade deras vän med båt på sjön trots att de inte har den blekaste aning om vad som gjort det.

Och så säger dem att sjön suger!

Bruce Boxleitner spelar pappan och Bruce känner de av oss som är i behaglig ålder igen från succéer som Uppdrag i Singapore, klassiker, och Öster Om Eden. Stabil skådis som fastnat i tv-facket men tillräckligt säker i sig själv för att ställa upp här. Heders åt sådant. Resten är inget att lägga på minnet, speciellt inte dottern för hon var usel på alla vis.

Effekterna pendlar mellan cgi av förklarliga själ och gummifirrar i varierande storlekar och givetvis får vi en stor baddare med. Något annat vore otänkbart i en sådan här film. Regissören Paul Ziller som gav oss Loch Ness Terror har även pumpat ut liknande filmer förr, här är några till av dem: Swarmed, Yeti: Curse Of The Snow Demon, Troglodyte (som låter kul!) och Shootfighter 2, som inte var lika bra som den första Shootfighter.

En kul creature feature som gör sitt för stunden men den glöms bort lika fort igen. Men gillar man den så rekommenderas Frankenfish varmt. Samma fisk, liknande story fast mycket bättre och roligare film.

Død Snø - 2009

Välkomna till världens första nazi-zombie-splatterfilm från Norge. Nej, det är ingen dålig norgehistoria. Den finns, jag såg den själv i natt.

7 korkade polare drar på tur i de norska fjällen och bestämmer sig för att fira något lov i en stuga. Redan samma kväll när de spelar spel och har det mys så kommer den lokala you´re all doomed-gubben på ovälkommet besök. Han tar för sig av ölen, klagar på det ekologiska kaffet, rullar sina egna cigg och röker inomhus. Vilken fuling. Han passar även på att berätta om en gammal lokal historia om hur under kriget norrbaggarna led under nazisterna som plundrade dem på deras guld och levde allmän jävel i grannskapet. Men kriget närmade sig sitt slut och de lokala förmågorna vågade sig på lite motstånd. Så nassarna drog till fjälls och de återfanns aldrig så givetvis är detta ett hemsökt ställe nu och gissa vilka som självklart kommer på besök!

Det är gott om korkade karaktärer här och givetvis dör dem som dem bör. Men den dummaste är nog fan bruden som tvunget ska ha sex med killen som sitter på dass och tömmer tarmen. Kan inte förstå var för hon inte kunde vänta bara. Sen har vi killen som kommer över hagelbössan och vägrar låta sin polare hålla i den, han är minst lika korkad. De enda kloka lirarna i denna filmen är zombierna och då är det verkligen illa. De är bra och bra gjorda. Våldet och splattereffekterna som vi ser är bra gjort och det är en hel del cgi fast det är värst när de låter blodspruten vara cgi-gjorda, det ser inte bra ut. Annars hade jag inga problem med det. Vad som annars störde rätt bra var det konstiga upplägget av scenerna. Plötsligt hände saker som man inte fick någon förklaring till och man fick spola tillbaka för att se vad som hänt men ändå så blev man inte klokare. Fast den scen som tar priset är den när killen halar fram en kulspruta ur ingenstans och monterar på sin snöskoter. Till och med polaren i filmen frågar var den kom ifrån men inte ens han som gjort det vet! Underligt emellanåt i denna filmen.

En okej film som funkar en gång men jag ser hellre The Bunker innan jag ser denna igen. Om jag ens ser om den. För de som gillar norsk skräck så rekommenderas Rovdyr eller Kallt Byte istället och vill ni se bra nazi-zombies så släng på Outpost eller Shock Waves, där blir ni inte besvikna.

28 Weeks Later - 2007

Så. Jävla. Bra.

28 Veckor efter de första 28 dagarna så är läget under kontroll. London är åter en säker zon under ledning av en amerikansk ledd NATO-styrka. Ute på landet förekommer fortfarande smittade men de börjar dö av svält. Inne i staden återförenas en familj som varit splittrad länge men mamman har dött under en attack och endast pappan klarade sig undan. Nu återser han sina barn i den säkrade zonen. Prickskyttar styr taken och missar inget som händer. Helikoptrar cirkulerar himlen och militärer är överallt. Kontrollen är total. Trots det så lyckas de två barnen ta sig ut och hem till sitt gamla hem och vad de finner där startar om allt sammans igen. Denna gången är militären beredd.

Den inledande jakten i början sätter standarden direkt. Man sitter med andan i halsen och bröstet slår. Ska han hinna undan? Ska de smittade få tag i honom? Precis som i 28 Dagar Senare så trots man har sett denna så är det samma sak. Man är osäker på vad som ska ske trots man vet det. Och jakter blir det gott om här. Allt som vi fick se i den första filmen är tio dubblat här och det är större, bättre, värre. blodigare och grymmare. Det slafsas och stänker i tid som i otid. Men det betyder inte att de ska kompensera ett svagt manus eller en dum idé med att ösa på med klegg, tvärtom! Manuset och storyn är lika vattentäta som musen på en krabba. Här får vi ett större perspektiv på det hela. Till skillnad från den första filmen som drog sig från London så drar denna oss tillbaka in där och vi får första bänkradsplats i den förstörelse som följer.

Denna gången är det Robert Carlyle som leder oss och vi får även se Idris Elba från The Wire och RocknRolla, Jeremy Renner från S.W.A.T. och Lords Of Dogtown och Harold Pirreneau från OZ, Lost och den suveräna The Edge i rollerna. Inga svaga prestationer utan alla öser på och den stabila hand som regisserat detta är givetvis en spanjor, eftersom vi alla vet att de är ansvariga för den bästa skräcken så blir nog ingen förvånad att det är en sådan som gjort filmen. Juan Carlos Fresnadillo är hans namn med. Så nu är det bara att fördjupa sig i hans tidgare verk för det ska jag göra. Den saken är säker!

Stämningen i filmen börjar intensivt, avtar till det lugnare när det ser bra ut för att i samma sekund som den välbekanta musiken från den första filmen börjar veva i bakgrunden sätta i gång igen och släpper inte taget trots filmen är slut. Den hänger sig kvar när man sitter i soffan och tar igen sin andning och torra ögonlock pga man knappt vågat blinka. Man är nästintill utmattad efter denna filmen. Allt från stämning till agerande till våld till slafs och blod till miljöer är perfekta här. Napalmbombningen av London till soldaterna som kommer med eldkastare i skydd av giftgasen är bara en del av de fantastiska scener som vi får se. Och då har vi inte nämnt helikopterscenen ute på fältet. Lite skoj måste där få vara kvar om man inte sett denna ännu.

En perfekt uppföljare som slår sin föregångare på fingrarna rejält. Detta är en film som har inspirerat till filmen [REC], den saken är säker då de är så lika. [REC] är en klockren film på sitt vis och den kommer snart här med då jag är rejält sugen på att se den igen, speciellt efter dessa två fullträffar. Så leta upp både denna och dess föregångare och se gärna dem back to back, det funkar dem fint till!

Högsta rekommendationer till denna utmärkta film!

End Of Days - 1999

Milleniumskiftet närmar sig och Satan kommer till stan för att hämta sin brud så han kan para sig och på så vis släppa loss alla krafter som gömmer sig bakom Helvetets portar. Men han räknar inte med det hårda motstånd han får från den desillusionerade fd polisen och alkoholisten Jericho Cane. Cane bjuder på hårt motstånd trots mängden av krafter mot sig och sin egen saknad av tro.

Detta är en rätt påhoppad och nedklankad film som fått ofrötjänt mycket skit. Visst, det är inte den vanlig standard Arnold-film man kan tro det ska vara utan denna är fan så mycket mörkare och hårdare. Arnold som ni säkert förstått vid det här laget spelar Jericho Cane och han gör ett bra jobb. Han är sliten och skäggig, han super och skiter mer eller mindre i allt. Han till och med äter mat från golvet. Han kör det i mixern så slipper han tänk på det. Men han beväpnar sig och det gör han ordentligt så pang-pangandet är inte långt borta här. Jag tycker detta tillsammans med Terminator 3 är hans sista bra filmer på ett bra tag. Alla filmer efter True lies till de två titlarna jag nämnde kan man missa med gott samvete.

Regissören Peter Hyams är en stabil kille med många fina filmer på sitt samvete. Vad sägs om: The Relic, Timecop, Running Scared ( Skjut Inte På Min Kompis med Billy Crystal och Gregory Hines), The Presidio och han gör verkligen ingen besviken här. Vi har den alltid coole Gabriel Byrne här i rollen som gamle horn-Pär och han har verkligen roligt i rollen. Kolla bara in hans monolog om varför Gud är populärare tack vare en bra PR-kille i filmen, stor underhållning det! Vi ser den söta Robin Tunney, Udo Kier, CCH Pounder och Rod Steiger i andra rollerna. Fast den största rollen här egentligen är inte Arnolds utan effekterna. De är grymma! Ta bara tunnelbanescenen och slutscenen i kyrkan, det är så jäkla coolt gjort. Stan Winston har ett finger med i spelet så då vet ni vad det bjuds på.

Skön film med bra tryck och ett väldigt oväntat filmval av Arnold. Jag har lite svårt att förlika mig med honom i denna rollen då denna sorten av film är inget man förväntar sig i att se honom i. Kanske därför det blev så lyckat då? Oväntat mörk som sagt och med en rätt tung stämning över sig så det är bara att spänna fast sig och hänga med!

Re-Animator - 1985

Välkommen till slakten av heliga kor. Dagens värd är jag och föremålet för ämnet ser ni ovanför.
H.P. Lovecraft var en väldigt aktiv karaktär som skrev de mest häpnadsväckande verk, noveller, korthistorier, brev osv... samtidigt som han skapade ett eget universum i sin fantasi som fortfarande långt efter hans död växer och sprider sig vidare i alla hans fans och efterapare. Detta var bara en kort historia på ett par sidor som Brian Yuzna och Stuart Gordon sträckte ut till en långfilm. Givetvis ändrade de om det mesta i storyn och moderniserade den och läser man den så känner man inte igen den från filmen. Och läsa Lovecraft bör man om man inte redan har gjort det. Han var en mycket fin författare.

Storyn handlar här om den lovande forskarstudenten Herbert West som kommer in på universitetet i Miskatonic och där börjar med sina egna experiment som involverar klippkort på bårhuset och dess inneboende för stunden. Till sin hjälp får han motvilligt studenten Daniel Cain som efter ha fått sitt husdjur återupplivat två gånger bestämmer sig för att bistå i vetenskapens namn. Givetvis går allt åt helvete utan musik.

Detta är en film som man kan lätt avfärda som en simpel splatter/gore-film vilket den på sätt och vis är men där är så mycket mer till den än bara det. Den är unik för att den har hjärna med och en jäkligt skön svart humor. Dialogen är fin och alla skådisarna gör ett bra jobb. Speciellt Barbara Compton gör bra i från sig när hon ska få oralsex av ett avhugget huvud. I en sådan scen måste det vara väldigt svårt att behålla trovärdigheten. Jeffrey Combs kommer för alltid bli ihågkommen för sin roll här och det tycker jag han gott ska känna sig stolt över. För han är väldigt bra här. Bruce Abbott som spelar Cain har väl inte direkt gjort något nämnvärt efter denna och dess uppföljare Bride Of Re-Animator så han får väl sola sig i glansen han med för Interzone han gjorde med var verkligen ingen höjdare. David Gale som spelar dr. Hill stjäler hela filmen då han är helt enkelt bäst. Han lyckas med att vara ond, sliskig, perverterad och allmänt otrevlig och ändå en läkare på en och samma gång. Precis den läkare vi alla vill få en gång i livet, minst.

Vad som är viktigt i en film som detta är kvalitén på effekterna, är de usla så rasar filmen. Är skådisarna usla så rasar den inte för man väntar sig inget annat utan det hänger på effekterna kan man säga. Och här är de bra, så in i helvete bra. Och vi får dem i massor med. Gillar man denna filmen så finns det två uppföljare ute och en fjärde på gång. Uppföljare nummer ett, Bride Of Re-Animator är eller rättare sagt, jag minns den som bättre än denna och den kommer snart att skrivas om här för de som är intresserade att läsa om den. Den tredje och sämsta delen hittills, Beyond Re-Animator, kommer nog inte att skrivas om här för det är en verkligen en usel film. Fast vi får se om jag kan komma över ett ex i såfall kan jag såga den ordentligt, igen. Och den fjärde delen House Of Re-Animator, ska visst samla gänget från den första filmen, både regissör som skådisar. Dock inte alla då David Gayle är död samt en del nya ansikten. Kan bli kul att se då Stuart Gordon regisserar igen.

Så vill ni se en riktigt bra film med smart dialog och handling, skitmysig stämning, bra aktörer med fina gore-effekter så se denna. Ni blir inte besvikna. Visst ja, den utlovade slakten av heliga kor, den tar vi med Beyond Re-Animator.

All that gore and brains to...

Sssssss - 1973

Jepp, det ska vara sju stycken S i titeln. Och det vet vi nog alla vad det syftar på annars kolla noga in bilden ovanför. Detta är en film som tydligen ska vara på g i Njuta Films nästa djurskräcksbox, vilka de andra två titlarna blir har jag inte den blekaste om. Men detta är region 1-släppet jag har sett and here we go!

Strother Martin, om ni inte vet vem han är så skäms på er, spelar dr. Stoner och han har en liten hobby som består av att omvandla sina assistenter till ormar. Själv har han en stor ormsamling och han samlar in gifter till forskningen från de han har. Men själv är han övertygad om att han kan rädda mänskligheten från undergången som ska komma inom de närmaste 50 åren då människan ska ha ödslat upp alla fossila bränslen. Så han helt enkelt provar sig fram med att omvandla människor till ormar för på så sätt rädda mänsklighetens fortsatta existens. Och när han får en ny assistent/försöksperson så visar det sig plötsligt gå väldigt bra.

En liten skön film med riktigt bra effekter för sin tid, visst ser man det är smink i vissa fall, det är uppenbart men det är flera ställen där det är riktigt jäkligt bra gjort! Strother Martin, får vi här i en väldigt annorlunda roll för de han annars brukar spela. En mycket bra skådespelare för övrigt. En annan som faktiskt funkar i filmen som plågoris är clownen Reb Brown, jepp, ni läste rätt. Här får ni honom i y-frontare och allt i sin filmdebut. Och han funkar fint han också. Och givetvis vrålar han med, vad annars.

Vänta er ingen muterad orm eller abnormt stor rackare för det får ni inte här. I stället en fin och bra story med bra tempo och trevliga miljöer, alla ormarna i filmen är äkta och skådespelarna sköter dem själva i filmen med. Tyvärr så innebär det att de dödar vissa ormar med här. Lite tråkigt med så fina djur. Men en bra film så ge den en chans!

28 Days Later - 2002

Det släpps löst ett virus som får alla som kommer i kontakt med det att bli smittade på 20 sekunder och resultatet blir extrem aggression och mord i blicken. Ett stackars cykelbud som legat i koma sedan innan smittan brakade loss 28 dagar tidigare vaknar upp och finner sig plötsligt vara den siste mannen i London. Men efter en liten rundtur så upptäcker han att han inte är den siste mannen och att ha ett gäng smittade efter sig i hasorna är inget att rekommendera om man har tofflor på sig. Efter ha kommit i kontakt med flera andra så börjar till sist resan ur London mot ett okänt militärt mål och en osäker framtid.

Danny Boyle har tidigare gjort filmer som Trainspotting och The Beach och denna gången valde han att tolka smitto/zombiegenren. Iofs vägrar Boyle erkänna att detta är en zombiefilm precis som Lenzi stålnackat vägrar erkänna Nightmare City som en och ska sanningen fram så har 28 Days... mer gemensamt med Nightmare... än någon zombiefilm fast likheterna med Romeros Day Of The Dead är där och den har säkert gått mer än en gång hos Boyle.

Inga direkta skådisar i rollerna förutom den alltid superba Brendan Gleeson och här är första gången jag fick se Cillian Murphy. En mycket bra skådis som visar i Batman Begins var skåpet ska stå. Han var även bra i Breakfast On Pluto som rekommenderas.

Detta är en mycket bra film med bra tempo och rejält klaustrofobisk undergångsstämning som trots man sett den tidigare håller ens intresse vid liv. Det känns precis som om man ska få se något nytt var gång man ser den eller det ska ha ändrat sig på någon sjuk vänster. Effekten blir att trots man sett den så är man ändå inte riktigt säker på hur det ska gå. Det är en viktig grej i en film som denna tycker jag, att den fortsätter trots upprepade tittningar att ha en i sitt grepp och fortfarande lyckas överraska en. I sann anda så kom det även en uppföljare, 28 Weeks Later som jag vill minnas jag tyckte var otroligt nog bättre än denna. Men den ska ses snart så då får vi klarhet i det.

Så tills dess varför inte kolla på denna?

Vertical Limit - 2000

Ung kille som kapat livlinan för farsan för att rädda sig och sin syster i ett tidigare fall vid en klättring finner sig snart på en bergssida igen för att rädda syrran igen. Laviner, solsken som tinar nitroglycerin, egoistiska och mordbenägna typer och ett strålande väder gör detta till en fin mysfaktor i soffan när man vill vara för sig själv en stund.

Stabil regi av Martin Campbell, mannen bakom den bästa Bond-filmen Casino Royale, The Legend Of Zorro med Banderas och The Mask Of Zorro samt Flykten Från Absolom. Många hisnande bergsbestigar och yikes!nu hänger jag löst igen-scener som ger mig i alla fall ofrivillig handsvett. Jag gillar inte höjder, endast på film går de an och här bjuds vi på fina sådana!
Visst storyn kanske är lite tunn och korkad på olika vis men det är ett stabilt hantverk vi bjuds på och det är bra gjort. Det är inte precis någon som filmat detta på en gräsmatta där en lirare ligger ner framför en fläkt och någon klipper sin pubel framför den för att få det att likna snö utan det är så nära verkligheten det kan bli tycker jag.

Det är inga nykomlingar framför kameran utan vi får Bill Paxton, Scott Glenn, Robin Tunney, David Hayman och vår engen svenska polska Izabella Scorupco som är riktigt fin här faktiskt. Med andra ord, en kul upplevelse som funkar fint att slappna av till.

The Boondock Saints - 1999

We'll start the ass-kissing with you.

Detta är en av mina absoluta favoritfilmer och bland de bästa jag har sett. Den har fanimej allt jag vill se i en actionfilm. Humor, action, blod, sköna karaktärer, korkade brudar, husdjur osv.. Men här kommer handlingen för er som inte sett den.

Två irländska bröder i Boston får ett plötsligt uppvaknande när Gud talar till dem och beordrar dem att de ska vara hans vertyg på jorden för att straffa de onda och rädda de goda. Givetvis gör de som Han säger och drar ut i krig mot den organiserade brottsligheten i Boston. Allt går som en dans men en extrems skicklig brottsutredare är dem på spåren samt en udda karaktär vid namn Il Duce. Och som vi alla vet så varar lycka aldrig länge...

Som de två bröderna ser vi Sean Patrick Flanery och Norman Reedus och som deras polare David Della Rocco syns David Della Rocco. Ron Jeremy är med i en roll som underboss med Elviskomplex och är lika vidrig som vanligt. Och som FBI-agenten som inte gillar mys efter sex ser vi den alltid strålande Willem Dafoe. Han är otrolig här! Jag vill inte förstöra för er som inte sett denna så jag kommer inte berätta om hans roll i filmen men han kommer garanterat fastna i ert minne efter denna filmen.

So you're telling me it was one guy with six guns, and he was a senior frigging citizen?

Detta är en perfekt actionfilm som blandar allt och ger oss en underbar kombination av humor, underhållning, mycket skön dialog, bra story, härliga karaktärer, fina rattar och ett helvetes drag i actionscenerna. En annan sak som är så otroligt bra är hur de väljer att visa hur det går till när bröderna rensar upp och det är inte som man väntar sig, tro mig, och i slutet är det helt vilt. Favoriten är när Dafoe ligger på marken precis som i Plutonen i sin dödscen där och bara skriker: There was a firefight!! Jag bara älskar den scenen så jävla mycket!

Så ge er ut och leta upp detta mästerverk och se till att telefonen är urkopplad, farmor inlåst på hemmet, ungarna samt eventuella husdjur sövda och sambon i väg på bingo och skruva upp hemmabioanläggningen på max och bara njut!

Jag älskar denna filmen och hoppas att det är fler som delar den känslan för detta är en film som kom från ingenstans och fick sitt genombrott, inte tack vare marknadsföring för ingen visste hur denna skulle marknadsföra, utan för att folk chansade och såg den och pratade om den sen och spred den på det viset. Själv läste jag om den i en tidning och hade tur att min bror hade sett den på kvällen innan och hade den liggandes i sin bil. Själv hade han inte gillat den men jag kastade i den, såg den och beställde den direkt på studs. Sen kom morsan ner och fick se den och samma sak där. Jag fick beställa den till henne direkt med. Brorsan? Han fattade sen vad han hade missat och nu äger han den med. Sen hörde man snacket på jobb när det pratades om film och då var denna alltid med när folk skulle berätta om något bra de sett så detta är en film som folk sett och minns. Och nu är det er tur om ni inte sett den!

Köp den! Se den! Älska den! Jag kommer alltid att göra det!

Never Cry Werewolf - 2008

Loren bor med sin lillebror och mamma. En dag blir huset bredvid deras sålt och en ny kille flyttar in. Han har hund och motorcykel och lillebrorsan tycker han är så cool. Själv tycker Loren att han tittar konstigt på henne och finner det lite obehagligt. Samma dag blir en kille som är dömd för sexbrott hittad hängd i sitt hem. Allt är lugnt tills Loren en kväll ser grannen mörda en tjej i sitt hus. Hon kontaktar polisen men de finner inget och avfärdar henne som lite för inbillningssjuk. Men hon får bevis på sin misstanke när hon upptäcker att grannen har hår i handlflatorna och tar reda på vad eller vilka det är som egentligen har hår i handflatorna? Jo, varulvar har det...

Jepp, detta är filmen Fright Night en gång till fast här är vampyren utbytt mot en varulv och stället för en kille så får vi en tjej. Roddy McDowells vampyrjägare på tv är utbytt mot Kevin Sorbos storviltsjägare på tv och vi får givetvis en korkad polare med. Denna är gjord för tv så svordomar är där inga men blod och lite slafs bjuds vi på, konstiga jänkarna och deras inställning till lite grova ord egentligen. Effekterna pendlar mellan bra latex och kille i gammal päls till riktigt unken cgi men det sväljs för filmen är underhållande och Sorbo är för jäkla bra här. Hans monolog när han berättar om sin levnadstandard är stor underhållning i sig. Killen är bara för skön alltså.

Så är suget där på något lättsmält i väntan på nästa säsong på Design: Simon & Tomas så duger denna fint. Kul film helt enkelt och inte det minsta originell men fan så underhållande!

Hannie Caulder - 1971

Det finns många sorters westernfilmer. Vi har amerikanska, vi har spaghetti-westerns (Italien), lingon-westerns (Sverige), pölse-westerns (Danmark), kebab-westerns (Turkiet) och så har vi fish & chips-westerns, detta är en sådan. Det betyder att den är Brittisk och de är inte särskilt vanliga. Det är bolaget Tigon som står bakom denna och de var väl mest kända för sina rysare. Men nu är detta en westerns så nu handlar det om denna.

De tre bröderna Clemens, Emmett, Frank och Rufus drar sig efter ett bankrån ut till en ensam gård för att stjäla hästar. Men det slutar med de mördar mannen, våldtar och skändar kvinnan i tur och ordning och sedan lämnar henne för att dö. Vad de inte vet är att hon ger inte upp så lätt så klädd endast i en filt och med en winchester tar hon upp Jakten på Bröderna Clemens.

Raquel Welch Spelar Hannie Caulder och hon är verkligen behaglig att vila ögonen på här. Ett exempel är när hon ska krympa sina byxor som är för stora. Mycket trevlig scen. Som de tre bröderna har vi tre veteraner ur Peckinpahs tunga garde. Ernest Borgnine spelar Emmet, Jack Elam spelar Frank och Strother Martin Rufus. Dem funkar skitfint ihop och man har inga som helst problem med att ta dem för bröder på riktigt. Ett exempel är deras ständiga munhuggande och grälande som får sitt klimax i en eldstrid när Rufus plötsligt flyger på Frank och börjar slåss med honom samtidigt som kulorna flyger. Riktigt rolig scen! Christopher Lee dyker upp som vapensmed och vi får även Robert Culp på ett hörn med.

Nu är det inte bara skoj utan det stänker rätt rejält när kulorna träffar och det märks att Peckinpahs märke via The Wild Bunch nådde England med. Våldsamt, välspelat och en jäkligt bra film helt enkelt. Ett gott alternativ för oss som gärna vill se något annat än spaghetti westerns då de gärna blir dödligt tråkiga i längden och inte har några stabila filmer med The Duke på lager.

Rekommenderas varmt!

The Sweeper - 1996

Ännu en PM-klassiker och denna gången med C. Thomas Howell, Jeff Fahey och Ed Lauter. Ingen originell story då den gjorts många gånger tidigare men den har inte gjorts som denna version, den saken är säker!

Howell spelar en vildsint snut som fick sin familj mördad som liten och är fortfarande jagad av minnena. När han går över gränsen en gång för mycket och hänger en gärningsman så är måttet rågat. Inte nog med att han får sparken han blir även tillfrågad att ingå i en dold organisation som rör sig i lagens utkretsar och som inte drar sig för att rensa upp i träsket. Han går med på löftet att få veta mer om sin familjs mord. Men att lämna blir inte lika lätt.

De första 10 minuterna bjuder på en sanslös jakt på vad som måste vara världens längsta pir sedan följer inte bara en motorvägsjakt utan två stycken och givetvis får vi den ständiga exploderande tankbilen, vi får massor av skottlossningar, explosioner,squibs och vi får Ed Lauter i flygarmössa modell tidig Biggles, en syn som måste upplevas. Ed Lauter är annars en man som aldrig gjort en dålig roll och jag tvivlar inte på att han till och med skulle kunna sälja kondomer till katoliker. Så övertygande är han.

Gillar man PM så vet man precis vad man får här, man blir absolut inte besviken och just scenen på den första motorvägsjakten när Howell bränner runt med gasflaskan på motorhuven är en höjdare den med samt den när han kör bil mot trafiken på motorvägen ståendes på motorhuven!

Så ni vet vad ni ska göra om ni inte redan har den. Leta upp och njut för bövelen!

Irina Palm - 2007

Maggie är inte bara en änka i 50-års åldern hon är farmor också. Så när barnbarnet blir allvarligt sjuk och det behövs stora pengar för att fortsätta vården i Australien så är det hon som drar ut i krig. Maggie skaffar sig ett jobb på en sexklubb där hon snabbt blir populär bland kunderna för sina mjuka händer och köerna ringlar långa utanför hennes runkbås. Och snart sparkas de andra masturberarna och pengarna börjar rulla in men snart stöts det på problem när Maggie plötsligt drabbas av penisarmbåge!

Trots det otroligt udda upplägget så är detta ingen komedi utan mer ett drama och uppvisning i hur långt vissa är villiga att gå för att verkligen hjälpa sina nära i knipa. Som Maggie ser vi Marianne Faithfull och hon är kanon här! Det är inte särskilt många ansiktsuttryck hon bjuder på och hon är ingen skönhet utan styrkan är i hennes utstrålning och i hennes minimala spel. Miki Manojlovik som spelar hennes chef Miki är tillsammans med Faithfull de som ger filmen dess styrka. Deras scener tillsammans är tunga och det är något speciellt mellan dem som märks tydligt. Filmen är lugn, otroligt lugn på gränsen till stillsam. Inget för actionälskaren med andra ord. Regin och fotot är inget märkvärdigt direkt utan det är agerandet mellan Miki och Marianne som bär upp filmen. Det och ett par oförglömliga scener.

Scener som när Maggie inreder sitt runkbås samt när hon kommer till jobbet och tar fram sina arbetskläder och arbetsskor samt tar fram sin matlåda och termos med te som hon sätter bredvid sitt glidmedel. Små medel som gör otroliga grejor i fina scener, detta tillsammans med Faithfulls spel gör detta till en riktig höjdare som måste ses.

Kan inte rekommenderas tillräckligt!

The Rookie - 1990

Ytterligare en film som sågades av en enig svensk kritikerkår när den kom och som säkerligen hyllar den nu. Själv gillade jag den direkt och det har aldrig ändrats.

Clintan spelar för första gången polack vilket han även gör i Gran Torino så kanske denna rollen var en uppvärmning för den filmen. Hur som helst. Han får en ung nykomling som partner när hans egen skjuts under ett gripande. Den nya partner är raka motsatsen och visar sig ha sina egna demoner att brottas med. Precis som han själv har sin tyska antagonist att slåss med. Samarbetet börjar tveksamt men tar sig till oanade höjder ju längre de håller tillsammans. Och när de tillsammans bestämmer sig för att sätta dit tysken så kan inget stoppa dem.

Clintan är Clintan och Charlie Sheen är hans nye partner, ett samarbete som är så osannolikt så det är lysande. Jag tycker de funkar skitfint ihop. Normalt brukar en film ha ett radarpar men denna har två stycken. Det andra paret är Raul Julia och Sonia Braga. Detta är inte första filmen de gör ihop och de är kanon tillsammans i allt de gjorde, även här. Braga, som är en otroligt vacker kvinna fortfarande, har en jäkligt skön scen med Clintan, helt förståeligt med tanke på att det är han som regisserat den med. Jäkla snuskgubbe... Julia som gick bort i cancer 1994 är strålande som alltid. Han är skön i sin träningsoverall som tydligen är så populära nu för tiden igen... samt hans ständiga munhugg med Clintans polack. De kommer inte så värst bra överens. Charlie är som alltid bra även han och här är han hård som sten när han rensar upp på en bar samt hälsar på hemma med en motorcykel. Killen vet verkligen hur man sätter hundar på plats.

Action hela vägen och ett fantastiskt stunt där de bränner ut med en bil från ett våningshus som exploderar, en annan scen blir de jagade av ett jetplan och en jäkligt fräck motorvägsjakt som måste ha spelat stor betydelse för Bad Boys 2 då den filmen har rippat scenen. Annan skön grej som jag gillar är att vissa scener upprepas och samma med viss dialog. Förklaras bäst av att man ser filmen själv. Blir enklare att förstå då.

Mycket bra film som funkar vilken dag som helst och en av mina favoriter med Clintan. Sådana här filmer gör de inte längre, så är det bara. Se själva!

Bats - 1999

Genetiskt förändrade fladdermöss smittar av sig på andra inhemska fladdermöss och snart slits en liten håla i Texas i stycken av deras nattliga räder. Enda hoppet är den lokala polisen och en inkallad fladdermusexpert och hennes assistent. Men snart lägger sig mörkret igen.

Stabil djurskräckis med Lou Diamond Philips, Dina Meyer och Leon regisserade av Louis Morneau, mannen bakom Soldier Boyz, Carnosaurus 2 och andra mindre lyckade filmer. Hur han fick denna så pass bra som han fick och misslyckades så grovt med andra är mig ett mysterium men det är som det är nu. Denna är kanon och det är det som är det primära. Mycket bra spel av alla inblandade och fina effekter. Så gott som bara modeller och fina gummifladdermöss i många närbilder och vi får lite våld och blod. Men det är inte det som är det primära här tycker jag utan det är den fina stämningen och kvalitén på filmen.

Mycket fint foto och mysiga miljöer gör sitt för att höja underhållningen med. Philips och Meyers kompletterar varandra bra och Leon som var en riktig pina i Stallones Cliffhanger är faktiskt rätt kul emellanåt. Så gillar man fladdermös och den typen av film eller djurskräck överhuvudtaget så bör man se denna. En riktigt bra och välgjord film som jag sett många gånger och fortfarande får höra och läsa så mycket negativt om och det bara bevisar att folk inte har varken sinne för underhållning eller en bra film. Inte ens om den så flög upp mitt i natten och bet dem i röven.

Rekommenderas vilken dag i veckan som helst!

The Proposition - 2005

Nick Cave har skrivit manus och musik till denna annorlunda western som utspelar sig Australien. Exakt vad den handlar om tänker jag inte gå in på men titeln ger en bra hint annars. Miljöerna här är mäktiga, både nätter som dagar slås man av det makalösa fotot och landskapet. Tempot är långsamt och man får tid att sätta sig in i karaktärerna och deras alla brister. Inga hjältar här, bara svin och en ensam man som gett sig fan på att civilisera landet men lider av fruktansvärd migrän.

I rollerna ser vi tunga aktörer som Ray Winstone (The Departed, Nil By Mouth, King Arthur), Emily Watson (The Boxer, Breaking The Waves, Puch-Drunk Love), Guy Pearce ( L.A. Confidential, Memento, Ravenous), John Hurt (Alien, Hellboy 1&2) och Danny Houston ( 30 Days Of Night, 21 Grams).

Detta är ingen solskenshistoria på något vis. Allt från musiken till miljöerna är deprimerande och det finns inget hopp i sikte för mänskligheten. Den vite mannen är överlägsen och urinvånarna ska bara skjutas på fläcken. Men det händer att det går på motsatt håll och det är inga trevliga bilder som man bjuds på då. Det förekommer ett enda rejält skotthål i filmen men det glömmer man inte om man sett filmen. Tro mig och man är definitivt inte beredd på det heller.

En tung film som verkligen rekommenderas för en tung stund i soffan. Allt från den säregna musiken till de vackra miljöerna till skådespeleriet drar in en och man sitter klistrad framför rutan till den sista scenen spelats klart. En fantastisk film men inte för alla.

Body Rock - 1984

Jajaja, ni visste det bara var en fråga om tid! Klart denna klassiker ska lyftas fram för trots allt det är ju favorithunken som är da hero i denna.

Lamas spelar Chilly D. Rappare, breakdansare extraordinarie och en jävel på fruntimmer. Han och hans Body Rock Crew tillbringar dagarna med att grafittimåla tunnelbanevagnar och stanna upp trafiken för de ska dansa på gatorna. Men suget efter kontrakt och egen klubb är stort så Chilly tar lagen i egna händer och helt enkelt kliver in på ett skivbolag och tar för sig. Planen funkar men det är endast Chilly som är intressant och resten hamnar utanför. Snart är Chillly i smöret och framtiden ser ljus ut till det plötsligt blir besök på hårdhomo-klubbar, bisexuella trekanter och avkall på den personliga stilen som Chilly börjar sakna hemmet och polarna men kommer de att acceptera honom i gänget igen? Och vem äger copyrighten till Body Rock Crew-namnet?

Lamas breakar och sjunger bland annat Smoth Talker som är en perfekt låt att få till det till. Sleazig som tusan och hans framträdande får den att bli sju resor värre! Inte nog med det, han ylar sig även igenom Fool Like Me och den är minst lika bra. Lamas - mannen, myten. förföraren och den sliskige sångaren! The Total Package! De andra i filmen är okej men inga direkt som fastnar i minnet då de säkerligen bara är några lokala förmågor. Regissören Marcelo Epstein har visst bara gjort denna och någon Mötley Crüe-video och efter denna upplevelse så får man nog kolla upp dem trots bandet suger.

Som ni förstått så är detta en riktig höjdare som kommer att leva för evigt. Åtminstone hos mig, den saken är säker. Ingen kampsportande här Lamas och det är lite tråkigt men vissa moves gör han i en scen så allt hopp är inte ute för de som väntar sig det. Så nu vet ni vad som ska stå överst på julklappsönskelistan i år såvida ni inte redan har den i samlingen. Så släng i den om ni har den och öppna era sinne för ett stycke kulturhistoria, det blir nog inte bättre dansunderhållning än det här!

Så köp den! Se den! Älska den!

White Chicks - 2004

Vad kan egentligen vara bättre än att starta dagen med en skön komedi? Och detta är just en sådan. Wayans-bröderna Shawn och Marlan spelar två FBI-agenter som går undercover som två Paris Hilton look-a-likes och ska stoppa en kidnappning. Enda problemet är att de är svarta och män. Men det löser de med kroppsspray och latexmasker samt peruker och sedan bär det i väg till Hamptons för en årlig sammankomst för de rika och kända. Vad de inte har räknat med är paranoida äkta hälfter och kåta beundrare.

En mycket skön och rolig komedi som lyfter till oanade höjder på grund av en mans fantastiska spel. Terry Crews. Han är guld denna mannen och har de bästa scenerna i filmen bland annat när han gör entré på stranden och skymmer solen. En klassisk scen det som bara måste ses! Wayans-bröderna gör bra i från sig så länge de är sminkade som antingen brudar eller latinos som de är i början av filmen som är fantastisk kul när de ska köpa knark och börjar sjunga och dansa i stället. Men så fort de är sig själva i filmen så faller de rätt platt då de är väldigt feminina och fjolliga av sig men så fort de är tjejer så är de manliga. Konstigt spel där. Men utklädda är de mycket bättre.

Annars är det en lång komedi på nära två timmar som förvånansvärt nog håller hela vägen, mycket pga Terry Crews men också för att filmen är rolig. Så vill man se något kul så rekommenderas denna och Little Man från samma gäng. En mycket bra komedi det med.

En sak som är rätt pinsam är att när jag kollade upp denna på IMDB så såg jag det fanns en Unrated & Uncut version av filmen med och då jag inte hittade vilken version jag har, då jag har reg 2:an så började jag jaga på nätet som besatt för att hitta info men gick bet tills jag jämförde tiderna och kom fram till att detta måste också vara unrated-version jag hade. Så jag skulle sätta upp den i hyllan igen och slår en blick på fodralet och vad stod där om inte med stora bokstäver: Unrated & Uncut!

Så kan det gå om man inte är vaken...

Mycket nöje utlovas!

Toolbox Murders - 2003

Tobe Hooper har regisserat denna nytolkning av den gamla filmen med samma namn som kan läsas om tidigare i tråden här. Och vad Hooper gjort tidigare går vi inte in på. Istället håller vi oss till filmen.

Ett ungt par flyttar in i ett gammal lägenhetshus och de vantrivs direkt. Steven jobbar som AT-läkare och är aldrig hemma och Nell sitter mest själv och vantrivs mer och mer. Huset är fullt av udda karaktärer och det är ett ständigt omarbetningsarbete i huset. Huset är så udda så det har psykot från början på Cobra som receptionist, eller hur Tobbe ;D
Efter som tiden går så försvinner hyresgästerna med jämna mellanrum och snart kommer Nell något på spåren och vad hon kommer på spåren är inget att leka snickare med.

Hooper har gjort ett bra jobb här för filmen är bra och den flyter fint. För en gångs skull
känns Hooper intresserad och motiverad i vad han gör. Inte som i andra filmer han gjort då typ Mortuary som börjar bra och slutar helt på ett annat håll. Fast Crocodile är skön! I rollen som Nell ser vi Angela Bettis från May, Sick Girl och The Woods, där hon är rösten i skogen, det ni! En skådis jag hade svårt för första gången jag såg henne i denna och trodde hon var en avdankad porrskådis som satsade på en karriär i lågbudgetsskräck. Men fel hade jag och hon är verkligen bra skådis och hon lyfter denna filmen en hel del. Och givetvis är Marco Rodriguez med, det är han som är psykot från början på Cobra. Andra ansikten är Brent Roam från The Shield och Tremors 4.

Gore bjuds vi på och ja, denna är bolagsklippt med för en lägre rating. Det rör sig om tre scener som är kortade och visst ska finnas med på region 1-utgåvan. Men här kommer en text om klippstatusen för säkerhets skull. Håll i hatten!

General Note:
"For sake of clarity, there is only ONE version of the Toolbox Murders. The original cut, or should I say, director's cut, was submitted to the MPAA for an R rating. After they viewed the picture, it was given a more stringent NC-17 rating due to extreme gore (see the bonus material on the DVD as these were the actual versions from the Director's Cut.) We then had to recut scenes to obtain an R Rating.

Because Toolbox was an extremely budget challenged film, the producers were not willing to preserve the NC-17 version to release as the "Director's Cut" so only the R version, which is what was screened theatrically as well as what you have on the DVD, is the only version in existence

Andrew Cohen, A.C.E.
Editor, Toolbox Murders"

Där har ni det, svart på vitt och glöm inte var ni läste det.

En mycket skön stämning ligger fint i hela filmen och vi får trots allt sköna mord som är tagna ur originalfilmen fast förbättrade här. Med andra ord, dagens verktyg är fan så mycket effektivare. Mördaren är skön och har ett härligt spel som jag gillade rejält. Man får inga direkta förklaring utan mer det bara är direkt på. Bra film helt enkelt och en av Hoopers bästa tycker jag.

Rekommenderas absolut!